Psaltaren 90

1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

Prière de Moïse, l’homme de Dieu. Seigneur, tu as été notre abri d’âge en âge!

2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

Avant que les montagnes fussent nées, avant que fussent créés la terre et le monde, de toute éternité, tu étais le Dieu puissant.

3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."

Tu réduis le faible mortel en poussière, et tu dis: "Rentrez dans la terre, fils de l’homme."

4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

Aussi bien, mille ans sont à tes yeux comme la journée d’hier quand elle est passée, comme une veille dans la nuit.

5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

Tu les fais s’écouler, les hommes, comme un torrent: ils entrent dans le sommeil; le matin, ils sont comme l’herbe qui pousse,

6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

le matin, ils fleurissent et poussent, le soir, ils sont fauchés et desséchés.

7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

C’Est que nous périssons par ta colère, et à cause de ton courroux l’épouvante nous emporte.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Tu évoques nos fautes en ta présence, nos défaillances cachées à la lumière de ta face.

9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

Car ainsi tous nos jours disparaissent par ton irritation, nous voyons fuir nos années comme un souffle.

10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

La durée de notre vie est de soixante-dix ans, et, à la rigueur, de quatre-vingts ans; et tout leur éclat n’est que peine et misère. Car bien vite le fil en est coupé, et nous nous envolons.

11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

Qui reconnaît le poids de ta colère, mesure ton courroux à la crainte que tu inspires?

12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

Apprends-nous donc à compter nos jours, pour que nous acquérions un cœur ouvert à la sagesse.

13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

Reviens, ô Eternel! Jusques à quand…? Reprends en pitié tes serviteurs.

14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

Rassasie-nous dès le matin de ta grâce, et nous entonnerons des chants, nous serons dans la joie toute notre vie.

15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

Donne-nous des jours de satisfaction aussi longs que les jours où tu nous as affligés, que les années où nous avons connu le malheur.

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

Que tes œuvres brillent aux yeux de tes serviteurs, ta splendeur aux yeux de leurs enfants!

17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

Que la bienveillance de l’Eternel, notre Dieu, soit avec nous! Fais prospérer l’œuvre de nos mains; oui, l’œuvre de nos mains, fais-la prospérer.