< Psaltaren 90 >
1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
A Prayer by Moses, the Man of God. Lord! a dwelling-place, hast, thou, become to us, From generation to generation:
2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
Before, the mountains, were born, Or thou hadst brought forth the earth and the world, Even, from age to age, thou, [wast] GOD.
3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."
Thou causest man to return unto dust, And hast said—Return, ye sons of Adam!
4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
For, a thousand years, in thine eyes, [are], As yesterday, in that it passed away, Or [as] a watch in the night.
5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
Thou hast snatched them away, A sleep, do they become, In the morning, [they are] like grass that shooteth up,
6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
In the morning, it sprouteth and shooteth up, By the evening, it is cut down and withered.
7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
For we are consumed in thine anger, And, in thy wrath, are we dismayed;
8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
Thou hast set, Our iniquities before thee, Our secret near the luminary of thy face.
9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
For, all our days, decline in thy wrath, —We end our years like a sigh.
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
The days of our years, have, in them, three score years and ten, And, if, by reason of strength, they have fourscore years, Yet, their boast, is labour and sorrow, For it hath passed quickly, and we have flown away.
11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
Who knoweth the strength of thine anger? Even, according to the fear of thee, is thy wrath!
12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
How to number our days, so grant us to know, That we may win us a heart that hath wisdom.
13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
Return, Yahweh, oh how long? And have compassion upon thy servants;
14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
Satisfy us, in the morning, with thy lovingkindness, That we may shout aloud and be glad, Throughout all our days.
15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
Make us glad, according to, The days thou hast humbled us, The years we have seen misfortune:
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
Let thy work, appear unto thy servants, And, thy majesty, upon their children;
17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
And let the delightfulness of Adonay our God be upon us, —And, the work of our hands, establish thou upon us, Yea, the work of our hands, establish thou it.