Psaltaren 90
1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
A prayer of Moses, the man of God. Lord, you have been a home to us one generation after another.
2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
Before the mountains were born, or the earth and the world were brought forth, from everlasting to everlasting you are God.
3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."
You bring us back to the dust, you summon mortals to return.
4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
For you see a thousand years as the passing of yesterday, as a watch in the night.
5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
Your floods sweep them away; they are like a dream, or like grass which sprouts in the morning,
6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
which blossoms and sprouts in the morning, but by evening is cut and withered.
7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
For your anger consumes us, the heat of your wrath confounds us.
8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
Our sins you have set before you, our secrets in the light of your face.
9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
For through your wrath our days are declining, we bring our years to an end as a sigh.
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
The span of our life is seventy years, or, if we are strong, maybe eighty; yet is their breadth but empty toil, for swiftly they go, and we fly away.
11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
Who lays to heart the power of your anger? Or who stands in reverent awe of your wrath?
12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
O teach us to count our days so our minds may learn wisdom.
13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
Return, O Lord; why so long? Relent on your servants.
14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
Grant us your love to the full in the morning, that all our days we may shout for joy.
15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
Make us glad for the days you have humbled us, for the evil years we have seen.
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
Let your servants see you in action, show your majesty to their children.
17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
Let the grace of the Lord our God be upon us, uphold what our hands are striving to do.
