Psaltaren 90

1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

En Bøn af den Guds Mand Moses. Herre, du var vor Bolig Slægt efter Slægt.

2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

Førend Bjergene fødtes og Jord og Jorderig blev til, fra Evighed til Evighed er du, o Gud!

3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."

Mennesket gør du til Støv igen, du siger: »Vend tilbage, I Menneskebørn!«

4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

Thi tusind Aar er i dine Øjne som Dagen i Gaar, der svandt, som en Nattevagt.

5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

Du skyller dem bort, de bliver som en Søvn. Ved Morgen er de som Græsset, der gror;

6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

ved Morgen gror det og blomstrer, ved Aften er det vissent og tørt.

7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

Thi ved din Vrede svinder vi hen, og ved din Harme forfærdes vi.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Vor Skyld har du stillet dig for Øje, vor skjulte Brøst for dit Aasyns Lys.

9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

Thi alle vore Dage glider hen i din Vrede, vore Aar svinder hen som et Suk.

10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

Vore Livsdage er halvfjerdsindstyve Aar, og kommer det højt, da firsindstyve. Deres Herlighed er Møje og Slid, thi hastigt gaar det, vi flyver af Sted.

11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

Hvem fatter din Vredes Vælde, din Harme i Frygt for dig!

12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

At tælle vore Dage lære du os, saa vi kan faa Visdom i Hjertet!

13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

Vend tilbage, HERRE! Hvor længe! Hav Medynk med dine Tjenere;

14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

mæt os aarle med din Miskundhed, saa vi kan fryde og glæde os alle vore Dage.

15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

Glæd os det Dagetal, du ydmyged os, det Aaremaal, da vi led ondt!

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

Lad dit Værk aabenbares for dine Tjenere og din Herlighed over deres Børn!

17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

HERREN vor Guds Livsalighed være over os! Og frem vore Hænders Værk for os, ja frem vore Hænders Værk!