Psaltaren 90

1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

Herre! du har været vor Bolig fra Slægt til Slægt.

2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

Før Bjergene bleve til, og du dannede Jorden og Jorderige, fra Evighed til Evighed er du Gud.

3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."

Du vender det med et Menneske, at han bliver knust; og du siger: Kommer igen, I Menneskens Børn!

4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

Thi tusinde Aar ere for dine Øjne som den Dag i Gaar, naar den er forbigangen; og som en Nattevagt.

5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

Du bortskyller dem, de blive som en Søvn, om Morgenen ere de som Græs, der gaar bort.

6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

Om Morgenen blomstrer det, og det gaar bort, om Aftenen afhugges det og tørres.

7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

Thi vi fortæres i din Vrede, og vi forfærdes i din Harme.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Du har sat vore Misgerninger for dine Øjne, vor skjulte Synd for dit Ansigts Lys.

9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

Thi alle vore Dage ere svundne bort i din Vrede, vi have hentæret vore Aar som en Tanke.

10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

Vore Aars Dage, de ere halvfjerdsindstyve Aar, og er der Styrke, firsindstyve Aar; og deres Stolthed er Møje og Forfængelighed; thi hastelig gaar den forbi, og vi flyve derfra.

11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

Hvo kender din Vredes Magt og din Harme, saaledes som Frygten for dig udkræver?

12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

Lær os saaledes at tælle vore Dage, at vi bekomme Visdom i Hjertet.

13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

Vend om, Herre! hvor længe —? og lad det gøre dig ondt over dine Tjenere.

14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

Mæt os aarle med din Miskundhed, saa ville vi synge med Fryd og være glade i alle vore Dage.

15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

Glæd os efter de Dage, som du har plaget os, efter de Aar, som vi have set Ulykke.

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

Lad din Gerning aabenbares for dine Tjenere og din Herlighed over deres Børn.

17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

Og Herrens, vor Guds, Livsalighed være over os, og gør du vore Hænders Gerning fast for os, ja, gør vore Hænders Gerning fast!