Psaltaren 90
1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
Pakai, akhang khanga nangmahi kachennao in nahijenge!
2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
Moul le lhang ho pen masang, vannoi le leiset hi natundoh masangin, thiljoue kipat a pat ajo na chen in jong, nang ma Pathen nahijing e.
3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."
Nangin mihemhi anahina masa-a kile kitding’in nasollin leivui nalesosah kitjin ahi.
4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
Nangdin Kum sangkhat jeng jonghi achejing tunikho bangbep ahin, jan phat chomcha tobang bou ahi.
5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
Nangin twisoh bangin neilhohmang jiuvin mang sangin asot jodeh poi. Keihohi hampa jingkah langa hung pahdoh tobang bou kahiuve.
6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
Hichu akhangdoh loijin ahinla nilhah langle agop lhajin athijitai.
7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
Keihohi nangma lunghannan eisumang jitauvin chuleh nalung satnan eikichatsah’un ahi.
8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
Nangin kachonsetnao namasangah natahlang jin ahi, aguh a kachonset nauhi nakilandoh sahjin ahi.
9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
Nalungsat na noi a higjing kahinkhou ahin, kakumkhou jong lungsat nan abeiloi jitai.
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
Kei hohi kum 70 hingding bep kahiuvin, kahat tah’uleh kum 80 bep hingding kahiuve, ahinla hiche sunga chun natna le boina bou ahin; amang loiji taovin, chule keiho kaleng mang taove.
11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
Nalunghanna thahat koiham ahe thei dingah? Naging a nalungsat khohje gelkhoh a koi ham?
12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
Kachih theina diuvin kahinkhou chomdan hi neihetsah taovin.
13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
O Pakai, kaheng lam uva hung kile kit tan! Itihchan neikho ngai diu hitam?
14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
Jingkah seh le nalungset longlou chun kalungthim kipasah in, chutile kahinkhou lhumkei a navah choi la kasha jing diu ahi.
15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
Hesoh genthei kana thoh hou chuga kon in lunglhai na themkhat beh nei peu vin! Kakhoisat nao kumho jong kipana neisoh doh peh un.
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
Nasohte hi nathilbol kidangtah hochu neimusah’un; kachilhah teuvin nathaneina loupitah chu mu uhen.
17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
Chuteng Pakai ka Pathen un namalsom nauchu eimu sah uhenlang katohna jouseuvah lolhinna eipetao hen. Henge, katoh gao neiso peh un.
