Psaltaren 9
1 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
Para el director del coro. Sobre Mut-labén. Un salmo de David. Señor, te adoraré con todo mi corazón. Contaré todas las maravillas que has hecho.
2 Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
Me alegraré y regocijaré en ti. Cantaré alabanzas a tu ser, oh, Dios Altísimo.
3 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
Los que me odian retroceden, caen y mueren cuando tú los confrontas.
4 Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
Porque tú me has juzgado y has decidido desde tu trono de justicia que ando en rectitud.
5 Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
Tú has condenado a las naciones, has destruido al malvado y has borrado sus nombres para siempre.
6 Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
Los enemigos han perecido, desolados para siempre. Sus ciudades están destruidas, e incluso han sido olvidadas.
7 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
Pero el Señor reina para siempre; su trono está preparado para el juicio.
8 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
El Señor juzga al mundo con justicia, y a las naciones con rectitud.
9 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
El Señor es el refugio de los oprimidos, una fortaleza en tiempos de angustia.
10 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
Los que conocen tu carácter confían en ti, porque no abandonas a los que a ti vienen.
11 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
¡Canten alabanzas al Señor que reina en Sión! Cuenten a las naciones lo que ha hecho.
12 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
Él no se olvida de castigar a los asesinos, ni ignora el gemido de los que sufren.
13 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
¡Ten misericordia de mi, oh, Señor! ¡Mira cómo mis enemigos me persiguen! No me dejes caer por las puertas de la muerte,
14 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
así podré alabarte en las puertas de Sión, por la alegría de tu salvación.
15 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
Las naciones han caído en la misma fosa que cavaron; sus pies están atrapados en la misma red que lanzaron.
16 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. (Sela)
El Señor se ha hecho conocer por su justicia; los malvados quedan atrapados en sus propios caminos. (Higaion, Selah)
Los malvados perecen, y van a la tumba. Así ocurre con las naciones que le dan la espalda a Dios. (Sheol h7585)
18 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
Pero los necesitados no serán ignorados para siempre, ni la esperanza de los que sufren será frustrada.
19 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
¡Levántate, Señor! ¡No dejes que los humanos ganen la batalla! ¡Haz que las naciones enfrenten tu juicio!
20 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. (Sela)
¡Hazles temer, Señor! Hazles conscientes de que son solo humanos! (Selah)
