Psaltaren 9
1 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
Al maestro del coro. In sordina. Salmo. Di Davide. Loderò il Signore con tutto il cuore e annunzierò tutte le tue meraviglie.
2 Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
Gioisco in te ed esulto, canto inni al tuo nome, o Altissimo.
3 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
Mentre i miei nemici retrocedono, davanti a te inciampano e periscono,
4 Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
perché hai sostenuto il mio diritto e la mia causa; siedi in trono giudice giusto.
5 Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
Hai minacciato le nazioni, hai sterminato l'empio, il loro nome hai cancellato in eterno, per sempre.
6 Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
Per sempre sono abbattute le fortezze del nemico, è scomparso il ricordo delle città che hai distrutte.
7 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
Ma il Signore sta assiso in eterno; erige per il giudizio il suo trono:
8 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
giudicherà il mondo con giustizia, con rettitudine deciderà le cause dei popoli.
9 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
Il Signore sarà un riparo per l'oppresso, in tempo di angoscia un rifugio sicuro.
10 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
Confidino in te quanti conoscono il tuo nome, perché non abbandoni chi ti cerca, Signore.
11 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
Cantate inni al Signore, che abita in Sion, narrate tra i popoli le sue opere.
12 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
Vindice del sangue, egli ricorda, non dimentica il grido degli afflitti.
13 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
Abbi pietà di me, Signore, vedi la mia miseria, opera dei miei nemici, tu che mi strappi dalle soglie della morte,
14 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
perché possa annunziare le tue lodi, esultare per la tua salvezza alle porte della città di Sion.
15 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
Sprofondano i popoli nella fossa che hanno scavata, nella rete che hanno teso si impiglia il loro piede.
16 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. (Sela)
Il Signore si è manifestato, ha fatto giustizia; l'empio è caduto nella rete, opera delle sue mani.
Tornino gli empi negli inferi, tutti i popoli che dimenticano Dio. (Sheol h7585)
18 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
Perché il povero non sarà dimenticato, la speranza degli afflitti non resterà delusa.
19 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
Sorgi, Signore, non prevalga l'uomo: davanti a te siano giudicate le genti.
20 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. (Sela)
Riempile di spavento, Signore, sappiano le genti che sono mortali.
