Psaltaren 9
1 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
To the Overseer, 'On the Death of Labben.' — A Psalm of David. I confess, O Jehovah, with all my heart, I recount all Thy wonders,
2 Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
I rejoice and exult in Thee, I praise Thy Name, O Most High.
3 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
In mine enemies turning backward, they stumble and perish from Thy face.
4 Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
For Thou hast done my judgment and my right. Thou hast sat on a throne, A judge of righteousness.
5 Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
Thou hast rebuked nations, Thou hast destroyed the wicked, Their name Thou hast blotted out to the age and for ever.
6 Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
O thou Enemy, Finished have been destructions for ever, As to cities thou hast plucked up, Perished hath their memorial with them.
7 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
And Jehovah to the age abideth, He is preparing for judgment His throne.
8 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
And He judgeth the world in righteousness, He judgeth the peoples in uprightness.
9 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
And Jehovah is a tower for the bruised, A tower for times of adversity.
10 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
They trust in Thee who do know Thy name, For Thou hast not forsaken Those seeking Thee, O Jehovah.
11 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
Sing ye praise to Jehovah, inhabiting Zion, Declare ye among the peoples His acts,
12 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
For He who is seeking for blood Them hath remembered, He hath not forgotten the cry of the afflicted.
13 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
Favour me, O Jehovah, See mine affliction by those hating me, Thou who liftest me up from the gates of death,
14 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
So that I recount all Thy praise, In the gates of the daughter of Zion. I rejoice on Thy salvation.
15 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
Sunk have nations in a pit they made, In a net that they hid hath their foot been captured.
16 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. (Sela)
Jehovah hath been known, Judgment He hath done, By a work of his hands Hath the wicked been snared. (Meditation, Selah)
The wicked do turn back to Sheol, All nations forgetting God. (Sheol h7585)
18 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
For not for ever is the needy forgotten, The hope of the humble lost to the age.
19 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
Rise, O Jehovah, let not man be strong, Let nations be judged before Thy face.
20 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. (Sela)
Appoint, O Jehovah, a director to them, Let nations know they [are] men! (Selah)
