Psaltaren 9
1 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
Pakai kalungthim pumpin nangma thangvah ing-kate. Thil loupi nabol ho hi seiphongle-inge.
2 Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
Nangma jal a kipana a kadimset ding ahi. Namin in vahchoi la sang e, O Pakai Hatchungnung.
3 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
Nang nahung dindoh teng kagal mite anungjam jiuvin, akiseplhu vin na angsunga athiden jitaove.
4 Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
Ajeh chu nangin kadih nalam a thu neitan pehin, navan laltouna’a kon’in thu adih’in nahin tan e.
5 Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
Nangman namtin vaipi nalethuh in migiloute nasu-mang’in, amin’u tonsot’a din nathai mangtai.
6 Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
Melmate chu nangin a-itih’a dingin nasumang in, khopi nasuh mang ho jong tun suhmil’in aumgam-tauve.
7 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
Ahinlah Pakai hi tonsot leng ahin, thutanna dingin alaltouna atungdoh’in ahi.
8 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
Aman leiset hi thudih’a achungthu atan a, namtin vaipi chunga hi dihtah’a vai ahop ding ahi.
9 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
Pakaihi bolgentheija umho dinga hoidohna ahin, hahsatna nikho hoa dinga kicholdona kulpi ahi.
10 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
Namin heho jousen nahin tahsan ui, ajeh chu, O Pakai nangin nangma holte chu nadalha ngaipoi.
11 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
Jerusalem’a vaihom Pakai vahchoinan lasauvin. Suhmil theilou atohdoh ho namtin jah a seiphongun.
12 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
Ajeh chu aman tolthat ho aphu alahjin, panpi beiho apanpin ji. Aman migentheiho kana jong nahsah mon akoijipoi.
13 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
Neikho to teijin O Pakai; eibose teuvin ichan a eisuh genthei u hitam, thina kokhuh a kon’in neiloidoh’in.
14 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
Zion chanu kelkot phunghoa lhangphong tah’a kathangvah theina dingin neihuhdoh’in, chutengleh neihuh doh jal a kakipa thanom ding ahi.
15 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
Midangho lhahlut nadia asem u kokhuh a chun Namtin vaipi alhalut un, athang kam uva chun amaho keng joh a ohtai.
16 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. (Sela)
Pakai hi athutan dihna’a kon’in akilangdoh jin: Migilouho vang amaho thang-kamna’a a-ohden jiuvin ahi. (Selah)
Migilouho vang lhankhuh a lhalut untin, hichu Pathen nahsah lou namtin vaipiho chuna vhu got na jong ahi. (Sheol h7585)
18 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
Ahinlah panpi ngaichaho chu nahsahmoa umjom jing loudiu: chule migenthei te kinepna jong tonsot'a suhmil-a umlou ding ahi.
19 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
Hungthou vin, O Pakai! Mihemho kinoise sah-hih beh’in! Nangma ginglou namtin vaipi ho chungthu hi tanin!
20 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. (Sela)
Ama hohi tijatnan lungkham sah’in, O Pakai. Namtin vaipi hi mihem maimai ahiu kihetdoh sah’in.
