< Psaltaren 89 >
1 En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
Milosti æu Gospodnje pjevati uvijek, od koljena na koljeno javljaæu istinu tvoju ustima svojima.
2 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
Jer znam da je zavavijek osnovana milost, i na nebesima da si utvrdio istinu svoju, rekavši:
3 "Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
“Uèinih zavjet s izbranim svojim, zakleh se Davidu, sluzi svojemu:
4 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'" (Sela)
Dovijeka æu utvrðivati sjeme tvoje i prijesto tvoj ureðivati od koljena do koljena.
5 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
Nebo kazuje èudesa tvoja, Gospode, i istinu tvoju sabor svetijeh.
6 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
Jer ko je nad oblacima ravan Gospodu? ko æe se izjednaèiti s Gospodom meðu sinovima Božijim?
7 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
Bogu se valja klanjati na saboru svetijeh, strašniji je od svijeh koji su oko njega.
8 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
Gospode, Bože nad vojskama! ko je silan kao ti, Bože? I istina je tvoja oko tebe.
9 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
Ti vladaš nad silom morskom; kad podigne vale svoje, ti ih ukroæavaš.
10 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
Ti si oborio oholi Misir kao ranjenika, krjepkom mišicom svojom rasijao si neprijatelje svoje.
11 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
Tvoje je nebo i tvoja je zemlja; ti si sazdao vasiljenu i što je god u njoj.
12 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
Sjever i jug ti si stvorio, Tavor i Ermon o tvom se imenu raduje.
13 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
Tvoja je mišica krjepka, silna je ruka tvoja, i visoka desnica tvoja.
14 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
Blagost je i pravda podnožje prijestolu tvojemu, milost i istina ide pred licem tvojim.
15 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
Blago narodu koji zna trubnu pokliè! Gospode! u svjetlosti lica tvojega oni hode;
16 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
Imenom se tvojim raduju vas dan, i pravdom tvojom uzvišuju se.
17 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
Jer si ti krasota sile njihove, i po milosti tvojoj uzvišuje se rog naš.
18 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
Jer je od Gospoda obrana naša, i od svetoga Izrailjeva car naš.
19 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: "Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
Tada si govorio u utvari vjernima svojim, i rekao: “poslah pomoæ junaku, uzvisih izbranoga svojega iz naroda.
20 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
Naðoh Davida slugu svojega, svetim uljem svojim pomazah ga.
21 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
Ruka æe moja biti jednako s njim, i mišica moja krijepiæe ga.
22 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
Neæe ga neprijatelj nadvladati, i sin bezakonja neæe mu dosaditi.
23 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
Potræu pred licem njegovijem neprijatelje njegove, i nenavidnike njegove poraziæu.
24 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
Istina je moja i milost moja s njim; i u moje ime uzvisiæe se rog njegov.
25 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
Pružiæu na more ruku njegovu, i na rijeke desnicu njegovu.
26 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
On æe me zvati: ti si otac moj, Bog moj i grad spasenja mojega.
27 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
I ja æu ga uèiniti prvencem, višim od careva zemaljskih.
28 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
Dovijeka æu mu hraniti milost svoju, i zavjet je moj s njim vjeran.
29 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
Produljiæu sjeme njegovo dovijeka, i prijesto njegov kao dane nebeske.
30 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
Ako sinovi njegovi ostave zakon moj, i ne uzidu u zapovijestima mojim;
31 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
Ako pogaze uredbe moje, i zapovijesti mojih ne saèuvaju,
32 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
Onda æu ih pokarati prutom za nepokornost, i ranama za bezakonje njihovo;
33 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
Ali milosti svoje neæu uzeti od njega, niti æu prevrnuti istinom svojom;
34 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
Neæu pogaziti zavjeta svojega, i što je izašlo iz usta mojih neæu poreæi.
35 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
Jednom se zakleh svetošæu svojom; zar da slažem Davidu?
36 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
Sjeme æe njegovo trajati dovijeka, i prijesto njegov kao sunce preda mnom;
37 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn." (Sela)
On æe stajati uvijek kao mjesec i vjerni svjedok u oblacima.”
38 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
A sad si odbacio i zanemario, razgnjevio si se na pomazanika svojega;
39 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
Zanemario si zavjet sa slugom svojim, bacio si na zemlju vijenac njegov.
40 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
Razvalio si sve ograde njegove, gradove njegove obratio si u zidine.
41 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
Plijene ga svi koji prolaze onuda, posta potsmijeh u susjeda svojijeh.
42 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
Uzvisio si desnicu neprijatelja njegovijeh, obradovao si sve protivnike njegove.
43 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
Zavratio si ostrice maèa njegova, i nijesi ga ukrijepio u boju;
44 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
Uzeo si mu svjetlost, i prijesto njegov oborio si na zemlju;
45 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
Skratio si dane mladosti njegove i obukao ga u sramotu.
46 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
Dokle æeš se, Gospode, jednako odvraæati, dokle æe kao oganj plamtjeti gnjev tvoj?
47 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
Opomeni se kakav je vijek moj, kako si ni na što stvorio sve sinove Adamove?
48 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol )
Koji je èovjek živio i nije smrti vidio, i izbavio dušu svoju iz ruku paklenijeh? (Sheol )
49 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
Gdje su preðašnje milosti tvoje, Gospode? Kleo si se Davidu istinom svojom.
50 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
Opomeni se, Gospode, prijekora sluga svojih, koji nosim u njedrima svojim od svijeh silnijeh naroda,
51 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----
Kojim kore neprijatelji tvoji, Gospode, kojim kore trag pomazanika tvojega.
52 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fjärde boken
Blagosloven Gospod uvijek! Amin, amin.