Psaltaren 89
1 En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
Ho saboeko nainai’e ty fiferenaiña’ Iehovà, hampahafohineko am-bava ze hene tariratse mifandimbe ty figahiña’o.
2 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
Fa hoe iraho: mioreñe nainai’e ty fiferenaiñañe, najado’o andindiñe ao ty figahiña’o.
3 "Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
Nanoeko fañina amy jinobokoy, nifanta amy Davide mpitorokoy:
4 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'" (Sela)
Hajadoko pak’añ’afeafe’e o tarira’oo, naho hatroako amo hene tariratseo ty fiambesam-panjakà’o. Selà
5 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
Ho rengè’ o likerañeo o halatsà’oo ry Iehovà, naho ty figahiña’o am-pivori’ o noro’oo.
6 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
Fa ia an-dikerañe ao ty mañirinkiriñe am’ Iehovà? Ia amo ana’ o manjofakeo ty hambakambañe am’ Iehovà?
7 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
I Andrianañahare añeveña’ ty fivori’ o noro’eo; hene ilatsa’ o miariseho’ azeo.
8 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
Ry Iehovà Andrianañahare’ i Màroy, ia ty mañirinkiriñe azo? Ry Ià maozatseo, ohoñe’ty figahiña’o.
9 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
Fehe’o ty fitroña’ o riakeo, ie mitroatse o alo’eo le ampipendreñe’o.
10 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
Dinemodemo’o ty Rahabe manahake o vinonoo; binaibaim-pitàn-kaozara’o o rafelahi’oo.
11 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
Azo o likerañeo, Azo ka ty tane toy; ty voatse toy naho ty halifora’e. Ihe ro nañoreñe iareo.
12 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
Ty avaratse naho ty atimo, songa nitsenè’o; rebehe’ i Tabore naho i Kermone ty tahina’o.
13 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
Maozatse ty sira’o, fatratse ty fità’o, mionjoñe ty fitàn-kavana’o.
14 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
Ty havañonañe naho ty hatò ro fioreñam-piambesa’o; iatrefa’ ty fiferenaiñañe naho ty havantañañe.
15 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
Haha t’ondaty mahafohiñe i fipoñafam-peoy, Hañavelo ami’ty fireandrean- dahara’o iereo, ry Iehovà;
16 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
I tahina’oy ty hitreña’ iareo lomoñandro, ie onjoñe’ ty havantaña’o.
17 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
Ihe ro enge’ ty haozara’iareo, mañonjoñe ty tsifa’ay ty fañosiha’o.
18 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
A i Iehovà ty fikalan-defo’ay, a i Masi’ Israeley ty Mpanjaka’ay
19 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: "Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
Teo ty nitsarae’o añ’aroñaroñe amo noro’oo, ty hoe: fa nìmbaeko i fanalolahiy; fa nonjoneko ty jinoboñe am’ ondatio,
20 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
nitreako t’i Davide mpitoroko; i norizako amy soliko miavakeiy.
21 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
Ho gañe ama’e ty tañako, hampaozatse aze ka ty sirako
22 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
Tsy hamañahy aze o rafelahio, tsy hampilovilovy aze i anan-karatiañey.
23 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
Ho demoheko añatrefa’e o rafelahi’eo, vaho ho zevoñeko o malaiñ’azeo.
24 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
Ho ama’e ty figahiñako naho ty fiferenaiñako, ty añarako ro fañonjonañe ty tsifa’e.
25 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
Hasampeko amy riakey ka ty fità’e, naho ty fitàn-kavana’e amo sakao.
26 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
Ho kanjie’e ami’ty hoe: Ihe ro Raeko, Andrianañahareko, vaho ty lamilamim-pandrombahañe ahiko.
27 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
Hanoeko tañoloñoloñako re ho talèm-panjaka’ ty tane toy.
28 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
Hambenako ami’ty fiferenaiñako nainai’e, le hijadoñe ama’e ty fañinako.
29 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
Haoreko tsy ho modo nainai’e o tarira’eo, ho mira amo andron-dikerañeo ty fiambesa’e.
30 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
Aa naho zehare’ o ana’eo i Entakoy naho tsy mañavelo amo fepèkoo,
31 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
naho lilare’ iareo o fañèkoo, vaho tsy mitañ’ o fandiliakoo,
32 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
Le ho tiliheko an-kobaiñe ty fiolà’ iareo, naho am-pòfoke o tahi’ iereoo.
33 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
Fe tsy hasintako ama’e ty fiferenaiñako, vaho tsy hivalik’ ami’ty figahiñako.
34 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
Tsy ho tivaeko i fañinakoy, ndra hañova ze naakan-tsoñiko.
35 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
Teo ty nifantàko ami’ty hamasiñako, —zaho tsy handañitse amy Davide—
36 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
Tsy ho modo nainai’e i tiri’ey, vaho manahake i masoandro aolokoy i fiambesa’ey;
37 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn." (Sela)
hioreñe nainai’e re manahake i volañey, vaho higahiñe manahake i valolombelon-dikerañey. Selà
38 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
Fe sinoi’o añe iraho, nifarieñe, niviñera’o i noriza’oy.
39 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
Novohe’o ty fañina’o amy mpitoro’oy; nitivae’o an-debok’ao ty sabakan-enge’e.
40 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
Fonga tinorotosi’o o kijoli’eo narotsa’o iaby o rova’eo.
41 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
Ikopaha’ ze hene miary eo; Andrabioña’ o mifankarine ama’eo.
42 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
Naonjo’o ty tañan-kavana’ o malaiñe azeo; nampirebehe’o o rafelahi’e iabio;
43 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
Mbore nafote’o i lelam-pibara’ey le tsy ampijohañe’o an-kotakotak’ ao.
44 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
Najihe’o ty enge’e, naho navokovoko’o an-tane eo i fiambesa’ey.
45 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
Nitomore’o o andron-katora’eo, kinolopo’o hasalaran-dre. Selà
46 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
Pak’ombia ry Iehovà? Hietake nainai’e v’iheo? Sikala ombia ty hiforoforoa’ ty fifombo’o hoe afo?
47 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
Tiahio ty habori’ o androkoo, akore ty hakoahañe nitsenè’o ze kila ana’ ondaty!
48 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)
Ia t’indaty veloñe tsy ho liàn-kavilasy, ho haha’e ami’ty haozara’ i kiboriy hao ty fiai’e? Selà (Sheol h7585)
49 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
Aia o fiferenaiña’o haehaeo, ry Talè, ze nifantà’o amy Davide ami’ty figahiña’o?
50 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
Tiahio ry Talè, ty fañivañivañe i mpitoro’oy, ie otroñeko añ’arañako ondaty maroo,
51 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----
ie kinizakiza’ o rafelahi’oo, ry Iehovà, ie ninjè’ iareo o lia’ i noriza’oio;
52 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fjärde boken
Andriañeñe nainai’e t’Iehovà. Ie izay, naho Amena.
