Psaltaren 89
1 En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
Ég vil syngja um miskunn Drottins að eilífu! Ungir sem gamlir skulu fá að heyra um trúfesti þína.
2 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
Elska þín og náð vara að eilífu og trúfesti þín stendur óhögguð eins og himinninn.
3 "Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
Svo segir Drottinn Guð: „Ég hef gert sáttmála við Davíð, minn útvalda þjón.
4 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'" (Sela)
Ég hef unnið þann eið, að afkomendur hans skuli sitja á konungsstóli héðan í frá og að eilífu!“
5 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
Himinninn lofi máttarverk þín, Drottinn og herskarar englanna vegsami trúfesti þína.
6 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
Því að hver á himnum kemst í samjöfnuð við Guð? Hinn mesti meðal englanna, hver er hann við hlið Drottins?!
7 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
Hinir voldugu englar nálgast hann með ótta og virðingu. Hann er ægilegur í þeirra augum.
8 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
Drottinn, þú konungur hinna himnesku hersveita, enginn kemst í samjöfnuð við þig! Trúfestin er einkenni þitt!
9 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
Þú hefur hemil á ofstopa hafsins, stöðvar óveðursöldur. Með einu orði lægir þú þær.
10 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
Þú rotaðir skrímslið, það lá marflatt – og tvístraðir óvinum þínum með undramætti.
11 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
Himinninn og jörðin, allt er það þitt. Þú skapaðir það.
12 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
Þú skapaðir norðrið og suðrið líka. Tabor og Hermon kætast, hin háu fjöll, sem hönd þín gjörði.
13 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
Mikill er máttur þinn! Hægri hönd þín er upphafin í mætti og dýrð!
14 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
Tvær eru undirstöður hásætis þíns: Réttvísi og réttlæti, og miskunn og trúfesti eru fylgdarsveinar þínir.
15 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
Sælir eru þeir sem heyra fagnaðarópið – þeir sem ganga í ljósinu sem stafar frá Drottni.
16 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
Þín vegna gleðjast þeir alla daga og fagna yfir þínum réttlátu verkum.
17 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
Þú ert styrkur þeirra. Þetta er undursamlegt! Já, við hressumst og gleðjumst því við vitum að þú hefur velþóknun á okkur!
18 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
Sjálfur Drottinn er okkar vörn og hann, hinn heilagi í Ísrael – sjálfur Guð – hefur gefið okkur konung.
19 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: "Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
Þú talaðir við spámann þinn í sýn og sagðir: „Ég hef fundið rétta manninn meðal fólksins, hann skal verða konungur!
20 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
Það er Davíð, þjónn minn! Ég hef smurt hann minni heilögu olíu.
21 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
Ég vil veita honum kraft og styrkja hann á göngunni.
22 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
Óvinir hans skulu ekki fella hann, né illmennin kúga hann.
23 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
Ég mun láta hann sjá er ég eyði óvinum hans og þurrka út hatursmenn hans.
24 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
Ég mun stöðugt vernda hann og blessa og umvefja hann elsku minni. Mín vegna mun hann verða mikill.
25 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
Ríki hans mun ná frá Miðjarðarhafi til Evfratfljóts.
26 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
Hann mun segja við mig: „Þú ert faðir minn, Guð minn, klettur hjálpræðis míns.“
27 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
Ég mun líta á hann sem frumgetinn son minn og gera hann fremstan meðal konunga jarðarinnar.
28 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
Ég mun elska hann að eilífu og vera honum góður. Ég mun halda sáttmála minn við hann að eilífu.
29 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
Hann mun aldrei skorta erfingja og hásæti hans mun standa um eilífð eins og himinninn.
30 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
Ef afkomendur hans hafna lögmáli mínu og óhlýðnast mér,
31 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
þá mun ég hegna þeim,
32 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
en aldrei mun ég þó hætta að miskunna þeim,
33 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
né bregðast loforði mínu.
34 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
Nei, sáttmála minn mun ég alls ekki rjúfa. Ekkert orða minna tek ég aftur.
35 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
Ég hef heitið Davíð því (og hinn heilagi Guð talar sannleika)
36 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
að konungsætt hans mun vara um aldir alda, já rétt eins og sólin!
37 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn." (Sela)
Konungdómur hans skal standa að eilífu eins og tunglið, – trúfasta vitnið á himninum!“
38 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
En, – hvers vegna hefur þú þá útskúfað mér?! Hafnað þeim sem þú valdir til konungs?
39 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
Hefur þú rofið sáttmálann við hann? Þú sem kastaðir kórónu hans í skítinn!
40 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
Múra hans hefur þú brotið og rifið niður varnarvirkin.
41 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
Allir vegfarendur ræna hann. Hann er til háðungar nágrönnum sínum.
42 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
Þú magnaðir óvini hans gegn honum, og nú kætast þeir!
43 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
Þú slóst sverð hans til jarðar og neitaðir honum um hjálp í bardaganum.
44 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
Þú hefur bundið enda á vegsemd hans og hrint hásæti hans um koll.
45 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
Hann lítur út sem öldungur þótt ungur sé, og það er af þínum völdum. Þú hefur hulið hann skömm.
46 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
Ó, Drottinn, hve lengi á þetta ástand að vara? Ætlar þú að fela þig fyrir mér að eilífu? Hve lengi á reiði þín að brenna?
47 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
Mundu hve mannsævin er stutt og að verk okkar flestra eru hégómleg og smá.
48 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)
Enginn maður lifir endalaust. Öll deyjum við að lokum. Og hver getur stigið upp úr gröf sinni? (Sheol h7585)
49 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
Drottinn, hvar er nú kærleikur þinn til mín? Hvar er gæskan sem þú lofaðir Davíð með eiði?
50 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
Veistu það, Drottinn, að öll þjóðin hæðist að mér!
51 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----
Óvinir þínir spotta mig, manninn sem þú útvaldir til konungs.
52 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fjärde boken
En þrátt fyrir allt og allt, sé Drottinn lofaður um eilífð! Amen, amen.
