Psaltaren 88

1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

Korahoğulları'nın mezmuru - İlahi - Müzik şefi için - “Mahalat Leannot” makamında - Ezrahlı Heman'ın Maskili Ya RAB, beni kurtaran Tanrı, Gece gündüz sana yakarıyorum.

2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

Duam sana erişsin, Kulak ver yakarışıma.

3 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)

Çünkü sıkıntıya doydum, Canım ölüler diyarına yaklaştı. (Sheol h7585)

4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

Ölüm çukuruna inenler arasında sayılıyorum, Tükenmiş gibiyim;

5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

Ölüler arasına atılmış, Artık anımsamadığın, İlginden yoksun, Mezarda yatan cesetler gibiyim.

6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

Beni çukurun dibine, Karanlıklara, derinliklere attın.

7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)

Öfken üzerime çöktü, Dalga dalga kızgınlığınla beni ezdin. (Sela)

8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

Yakınlarımı benden uzaklaştırdın, İğrenç kıldın beni gözlerinde. Kapalı kaldım, çıkamıyorum.

9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

Üzüntüden gözlerimin feri sönüyor, Her gün sana yakarıyorum, ya RAB, Ellerimi sana açıyorum.

10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)

Harikalarını ölülere mi göstereceksin? Ölüler mi kalkıp seni övecek? (Sela)

11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

Sevgin mezarda, Sadakatin yıkım diyarında duyurulur mu?

12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

Karanlıklarda harikaların, Unutulmuşluk diyarında doğruluğun bilinir mi?

13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

Ama ben, ya RAB, yardıma çağırıyorum seni, Sabah duam sana varıyor.

14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

Niçin beni reddediyorsun, ya RAB, Neden yüzünü benden gizliyorsun?

15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

Düşkünüm, gençliğimden beri ölümle burun burunayım, Dehşetlerinin altında tükendim.

16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

Şiddetli gazabın üzerimden geçti, Saçtığın dehşet beni yedi bitirdi.

17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

Bütün gün su gibi kuşattılar beni, Çevremi tümüyle sardılar.

18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.

Eşi dostu benden uzaklaştırdın, Tek dostum karanlık kaldı.