Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
Una canción. Un salmo de los descendientes de Coré. Para el director del coro. Al son de “Mahalath Leannoth”. Un masquil por Hemán el ezraíta Señor, Dios de mi salvación, clamo a ti de día y de noche.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Por favor escucha mi oración; escucha mis palabras de súplica.
Mi vida está llena de problemas, y mi muerte se acerca. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Soy contado entre los moribundos; un hombre sin fuerzas.
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Soy abandonado entre los muertos, tendido como un cadáver en la tumba, olvidado y dejado a tu cuidado.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Me has puesto en un pozo profundo, entre las penumbras.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Tu hostilidad me maltrata; me estás ahogando entre tus olas abrumadoras. (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Has hecho que mis enemigos me eviten, haciéndome repulsivo a sus vistas. Estoy atrapado, no puedo huir.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Señor, he llorado suplicándote cada día por ayuda, extendiendo mis manos hacia ti.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
¿Haces milagros entre los muertos? ¿Se levantan los muertos para alabarte? (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Tu gran amor, ¿Se menciona en la tumba? Tu fidelidad, ¿Es discutida en lugar de destrucción?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
¿Las cosas maravillosas que haces son conocidas en las tinieblas? ¿Tu bondad es conocida en la tierra del olvido?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
Pero clamo a ti pidiendo ayuda; cada mañana oro a ti.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Señor, ¿Por qué me rechazas? ¿Por qué te alejas de mí?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
He estado enfermo desde que era joven, a menudo estuve a las puertas de la muerte. He tenido que soportar las cosas terribles que me has hecho. ¡Estoy desesperado!
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Tu ira me ha vencido; las cosas terribles que haces me han destruido.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
Ellos me rodean constantemente como aguas de una inundación, succionándome.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Has hecho que mi familia y mis amigos se alejen. La oscuridad es mi única amiga.
