Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
Oh Gospod Bog, rešitev moje duše, pred teboj sem klical dan in noč.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Naj moja molitev pride predte, svoje uho nagni k mojemu klicu,
kajti moja duša je polna stisk in moje življenje se bliža grobu. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Prištet sem s tistimi, ki gredo dol v jamo. Sem kakor človek, ki nima moči.
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Svoboden med mrtvimi, kakor umorjeni, ki ležijo v grobu, ki se jih ne spominjaš več in so iztrebljeni iz tvoje roke.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Položil si me v najglobljo jamo, v temo, v globine.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Tvoj bes trdno leži na meni in prizadel si me z vsemi svojimi valovi. (Sela)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Mojega znanca si postavil daleč od mene, njim si me naredil [za] ogabnost; zaprt sem in ne morem priti ven.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Moje oko žaluje zaradi stiske; Gospod, vsak dan sem klical k tebi, svoje roke sem iztegoval k tebi.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Hočeš mrtvim pokazati čudeže? Mar bodo mrtvi vstali in te hvalili? (Sela)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Bo tvoja ljubeča skrbnost oznanjena v grobu? Ali tvoja zvestoba v propadu?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Bodo tvoji čudeži spoznani v temi? In tvoja pravičnost v deželi pozabljivosti?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
Toda jaz sem klical k tebi, oh Gospod in zjutraj te bo moja molitev prestregla.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Gospod, zakaj zavračaš mojo dušo? Zakaj skrivaš svoj obraz pred menoj?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Prizadet sem in od svoje mladosti pripravljen umreti; medtem ko trpim tvoje strahote, sem raztresen.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Tvoj kruti bes gre prek mene, tvoje strahote so me uničile.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
Vsak dan so prišli okoli mene kakor voda, skupaj so me obkrožali.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Ljubega in prijatelja si postavil daleč od mene in mojega znanca v temo.
