Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
Senhor Deus da minha salvação, diante de ti tenho clamado de dia e de noite.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Chegue a minha oração perante a tua face, inclina os teus ouvidos ao meu clamor;
Porque a minha alma está cheia de angustias, e a minha vida se approxima da sepultura. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Estou contado com aquelles que descem ao abysmo: estou como homem sem forças,
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Apartado entre os mortos, como os feridos de morte que jazem na sepultura, dos quaes te não lembras mais, e estão cortados da tua mão.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Pozeste-me no abysmo mais profundo, em trevas e nas profundezas.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Sobre mim peza o teu furor: tu me affligiste com todas as tuas ondas (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Alongaste de mim os meus conhecidos, pozeste-me em extrema abominação para com elles: estou fechado, e não posso sair.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
A minha vista desmaia por causa da afflicção: Senhor, tenho clamado a ti todo o dia, tenho estendido para ti as minhas mãos.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Mostrarás tu maravilhas aos mortos, ou os mortos se levantarão e te louvarão? (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Será annunciada a tua benignidade na sepultura, ou a tua fidelidade na perdição?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Saber-se-hão as tuas maravilhas nas trevas, e a tua justiça na terra do esquecimento?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
Eu, porém, Senhor, tenho clamado a ti, e de madrugada te esperará a minha oração.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Senhor, porque rejeitas a minha alma? porque escondes de mim a tua face?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Estou afflicto, e prestes tenho estado a morrer desde a minha mocidade: emquanto soffro os teus terrores, estou distrahido.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
A tua ardente indignação sobre mim vae passando: os teus terrores me teem retalhado.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
Elles me rodeiam todo o dia como agua; elles juntos me sitiam.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Desviaste para longe de mim amigos e companheiros, e os meus conhecidos estão em trevas.
