Psaltaren 88

1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

pouczający, od Hemana Ezrachity. PANIE, Boże mego zbawienia, we dnie i w nocy wołam do ciebie.

2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

Niech dojdzie do ciebie moja modlitwa, nakłoń swego ucha na moje wołanie.

3 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)

Moja dusza bowiem jest nasycona utrapieniem, a moje życie zbliża się do grobu. (Sheol h7585)

4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

Zaliczono mnie do tych, którzy zstępują do dołu; stałem się jak człowiek bez siły.

5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

Zaliczono mnie do umarłych; [jestem] jak zabici, którzy leżą w grobie, o których już nie pamiętasz i którzy są odłączeni od twojej ręki.

6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

Strąciłeś mnie w najgłębszy dół, w ciemności, w głębie.

7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)

Twój gniew ciąży na mnie i przytłoczyłeś mnie wszystkimi twymi falami. (Sela)

8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

Oddaliłeś ode mnie moich znajomych, uczyniłeś mnie dla nich ohydą; jestem uwięziony i nie mam wyjścia.

9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

Moje oko płacze nad moim utrapieniem; wzywam cię, PANIE, codziennie, wyciągam do ciebie swe ręce.

10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)

Czy dla umarłych będziesz czynił cuda? Czy umarli powstaną, aby cię wysławiać? (Sela)

11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

Czy w grobie będzie się opowiadać o twoim miłosierdziu, a o twojej wierności – w zniszczeniu?

12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

Czy twoje cuda pozna się w ciemnościach, a twoją sprawiedliwość w ziemi zapomnienia?

13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

Lecz ja, PANIE, do ciebie wołam; rankiem wita cię moja modlitwa.

14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

Dlaczego, PANIE, odrzucasz moją duszę i ukrywasz przede mną swoje oblicze?

15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

Jestem strapiony i od młodości bliski śmierci; znoszę twoją grozę i trwożę się.

16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

Twój srogi gniew spadł na mnie [i] wyniszczyła mnie twoja groza.

17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

Ogarniają mnie co dzień jak woda, wszystkie mnie otaczają.

18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.

Oddaliłeś ode mnie przyjaciela i towarzysza, a moich znajomych – w ciemności.