Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
MAING Ieowa, Kot ai saunkamaur, i kin likwir nin ran o ni pong mo’mui.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Kom kotin mueid ong, ai kapakap en lelda wong komui. Kom kotin kapaik dong karong omui kan ai likelikwir.
Pwe ngen i me dir en mamauk, o maur i koren iong mela. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Ngai kin wadok ong ir me melar, ngai dueta ol amen, me solar angiangi.
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
I wonon nan pung en me melar akan, me wonon nan sousou, me kom solar kotin kupura, pwe re lokidokilar sang nan lim omui.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Kom kotin kase ia lar nan sousou, wasa rotorot o lol.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Omui ongiong kin katoutou ia, o kom kotin idan kin ia di omui iluk kan. (Sela)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Kom kotiki wonger kompoke pa i kan wasa doo, kom kotin wia kin ia la me sued kot ong ir, i salidier o so kak pitila.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Mas ai suede kilar ai luet, nin ran karos i potoan ong komui, Maing Ieowa, o i kapa wong komui pa i kat.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Kom pan kotin kasaleda omui manaman ren me melar akan? De me melar akan pan maurada danke komui? (Sela)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Re pan kosoia duen omui kalangan nan sousou kan? O wasan mela duen omui melel?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Omui manaman akan pan sansaleda wasa rotorot, o omui pung nan sap en me re solar kin lamelame?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
A i kin potoan likwir ong komui, Maing Ieowa nin mansang, ai kapakap pan lel wong komui.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Maing Ieowa, da me kom kotin kase ia kila, o da me kom okila ki silang ar mo i?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Ngai me luet o saliel sang ni ai pulepul; i kin kamekamki omui kalom, i koren iong solar kaporopor.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Omui ongiong kin kadupal ia di, omui kalom kawe ia lar.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
Re kapil ia pena dueta pil akan sang ni mansang lel sautik, ir karos kapil ia pena.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Kom kotiki wonger kompoke pa i o ai warok kan wasa doo, rotorot eta ai warok.
