Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
O Yahweh, Dios a manangisalakanko, umasugak kenka iti aldaw ken rabii.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Dumngegka iti kararagko; ipangagmo ti ararawko.
Ta napnoanak kadagiti riribuk, ken dimmanonen ti biagko iti sheol. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Tratraoendak dagiti tattao a kas kadagiti bumaba iti abut; maysaak a tao nga awanan iti pigsa.
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Napanawanak iti denna dagiti natay, kaslaak la natay a nakaidda iti tanem, a saanmon a pakibibiangan gapu ta naisinadan manipud iti pannakabalinmo.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Inkabilnak iti kaunggan a paset ti abut, iti nasipnget ken nauneg a luglugar.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Nadagsen a nakatupak kaniak ti pungtotmo, ken laplapunosendak dagiti amin a dalluyonmo. (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Gapu kenka, likliklikandak dagiti makaam-ammo kaniak. Pinagbalinnak a makapakigtot iti panagkitada. Napalawlawanak ket saanak a makalibas.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Nabannogen dagiti matak manipud iti riribuk; Agmalmalem nga umaw-awagak kenka, O Yahweh; inyunnatko dagiti imak kenka.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Mangaramidka kadi kadagiti nakakaskasdaaw para kadagiti natay? Bumangon ken agdayaw kadi dagiti natay kenka? (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Maiwaragawag kadi ti kinapudnom iti tulagmo idiay tanem, ti kinapudnom iti lugar dagiti natay?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Maipakaammo kadi dagiti nakakaskasdaaw nga aramidmo iti kasipngetan, wenno ti kinalintegmo iti lugar iti pannakalipat?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
Ngem umawagak kenka, O Yahweh; dumanon ti kararagko kenka iti bigbigat.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
O Yahweh, apay a laklaksidennak? Apay nga ilengedmo ti rupam kaniak?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Kankanayon ti pannakaparigat ken kaaddak iti ngarab ni patay sipud pay iti kinaagtutubok. Nagsagabaak manipud kadagiti pungtotmo; awan iti maaramidak.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Sinagabak dagiti naunget a tigtignaymo, ken dinadaeldak dagiti nakabutbuteng nga aramidmo.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
Liklikmutendak a kasla danum iti agmalmalem, pinalawlawandak amin.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Inyadayom kaniak dagiti amin a gagayyemko ken dagiti am-ammok. Kinasipnget laeng ti kakaisuna a kaduak.
