< Psaltaren 88 >

1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
Ein Lied, ein Psalm von den Söhnen Korahs; dem Vorsänger, nach Machalath Leannoth; ein Maskil, von Heman, dem Esrachiter. Jehova, Gott meiner Rettung! Des Tages habe ich geschrieen und des Nachts vor dir.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Es komme vor dich mein Gebet! Neige dein Ohr zu meinem Schreien!
3 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
Denn satt ist meine Seele von Leiden, und mein Leben ist nahe am Scheol. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Ich bin gerechnet zu denen, die in die Grube hinabfahren; ich bin wie ein Mann, der keine Kraft hat;
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
unter den Toten hingestreckt, gleich Erschlagenen, die im Grabe liegen, derer du nicht mehr gedenkst; denn sie sind von deiner Hand abgeschnitten.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Du hast mich in die tiefste Grube gelegt, in Finsternisse, in Tiefen.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Auf mir liegt schwer dein Grimm, und mit allen deinen Wellen hast du mich niedergedrückt. (Sela)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Meine Bekannten hast du von mir entfernt, hast mich ihnen zum Greuel gesetzt; ich bin eingeschlossen und kann nicht herauskommen.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Mein Auge verschmachtet vor Elend; zu dir, Jehova, habe ich jeden Tag gerufen, zu dir habe ich meine Hände ausgebreitet.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Wirst du an den Toten Wunder tun? Oder werden die Schatten aufstehen, dich preisen? (Sela)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Wird deine Güte erzählt werden im Grabe, im Abgrund deine Treue?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Werden in der Finsternis bekannt werden deine Wunder, und deine Gerechtigkeit in dem Lande der Vergessenheit?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
Ich aber, Jehova, schreie zu dir, und am Morgen kommt mein Gebet dir zuvor.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Warum, Jehova, verwirfst du meine Seele, verbirgst dein Angesicht vor mir?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Elend bin ich und verscheidend von Jugend auf; ich trage deine Schrecken, bin verwirrt.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Deine Zorngluten sind über mich hingegangen, deine Schrecknisse haben mich vernichtet.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
Sie haben mich umringt wie Wasser den ganzen Tag, sie haben mich umgeben allesamt.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Freund und Genossen hast du von mir entfernt; meine Bekannten sind Finsternis.

< Psaltaren 88 >