Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
Cantique des fils de Coré. Au maître chantre. A chanter avec les luths. Hymne de Héman Esrahite. Éternel, mon Dieu sauveur, je crie à toi et le jour et la nuit:
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
qu'à toi parvienne ma prière; prête l'oreille à ma supplication!
Car mon âme est rassasiée de malheur, et ma vie penche vers les Enfers. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Je suis assimilé à ceux qui descendent dans la fosse, je suis comme un homme sans force;
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
ma couche est entre les morts, je suis tel que les morts gisants dans le tombeau, auxquels tu ne penses plus, et qui ne sont plus à portée de ta main.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Tu m'as jeté dans une fosse profonde, dans des ténèbres, dans des abîmes.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Ton courroux pèse sur moi, et de tous tes flots tu m'as accablé. (Pause)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Tu as éloigné de moi ceux que je connais, tu m'as rendu pour eux un objet d'horreur; enveloppé, je ne trouve point d'issue.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Mes yeux fondent par l'effet du malheur; Éternel, je t'invoque chaque jour, et je tends mes mains vers toi.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Pour les morts feras-tu des miracles? Les ombres se lèveront-elles pour te louer? (Pause)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Dans le tombeau parle-t-on de ta grâce, et de ta fidélité, dans le séjour de la mort?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Dans les ténèbres tes miracles sont-ils remarqués, et ta justice, dans la région de l'oubli?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
Je t'implore donc, Éternel, et dès le matin ma prière te prévient.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Éternel, pourquoi me rejettes-tu, et me caches-tu ta face?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Je suis malheureux et mourant dès ma jeunesse, je subis les terreurs et je suis éperdu.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Ton courroux m'assaille, tes frayeurs m'anéantissent,
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
m'enveloppent, comme des eaux, tout le jour, me cernent toutes à la fois.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Tu as éloigné de moi amis et compagnons, et ceux que je connais, me sont invisibles.
