Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
Cantique. Psaume des fils de Koré. Au chef des chantres. Pour chanter sur la flûte. Cantique d’Héman, l’Ezrachite. Éternel, Dieu de mon salut! Je crie jour et nuit devant toi.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Que ma prière parvienne en ta présence! Prête l’oreille à mes supplications!
Car mon âme est rassasiée de maux, Et ma vie s’approche du séjour des morts. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Je suis mis au rang de ceux qui descendent dans la fosse, Je suis comme un homme qui n’a plus de force.
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Je suis étendu parmi les morts, Semblable à ceux qui sont tués et couchés dans le sépulcre, A ceux dont tu n’as plus le souvenir, Et qui sont séparés de ta main.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Tu m’as jeté dans une fosse profonde, Dans les ténèbres, dans les abîmes.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Ta fureur s’appesantit sur moi, Et tu m’accables de tous tes flots. (Pause)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Tu as éloigné de moi mes amis, Tu m’as rendu pour eux un objet d’horreur; Je suis enfermé et je ne puis sortir.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Mes yeux se consument dans la souffrance; Je t’invoque tous les jours, ô Éternel! J’étends vers toi les mains.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Est-ce pour les morts que tu fais des miracles? Les morts se lèvent-ils pour te louer? (Pause)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Parle-t-on de ta bonté dans le sépulcre, De ta fidélité dans l’abîme?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Tes prodiges sont-ils connus dans les ténèbres, Et ta justice dans la terre de l’oubli?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
O Éternel! J’implore ton secours, Et le matin ma prière s’élève à toi.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Pourquoi, Éternel, repousses-tu mon âme? Pourquoi me caches-tu ta face?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Je suis malheureux et moribond dès ma jeunesse, Je suis chargé de tes terreurs, je suis troublé.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Tes fureurs passent sur moi, Tes terreurs m’anéantissent;
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
Elles m’environnent tout le jour comme des eaux, Elles m’enveloppent toutes à la fois.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Tu as éloigné de moi amis et compagnons; Mes intimes ont disparu.
