Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
Cantique. Psaume des fils de Koré. Au chef des chantres. Sur Mahalat Leannot. Maskîl de Hêmân l’Esrahite. Eternel, Dieu de mon salut, jour et nuit je crie, et suis en ta présence.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Que ma prière monte jusqu’à toi! Incline l’oreille à ma plainte.
Car mon âme est rassasiée de maux, et ma vie touche au bord du Cheol. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Déjà je compte parmi ceux qui sont descendus dans la fosse; je suis tel qu’un homme qui a perdu toute force,
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
qui, abandonné parmi les morts, ressemble aux cadavres couchés dans la tombe, dont tu ne gardes plus aucun souvenir, et qui sont retranchés de ta main.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Tu m’as plongé dans un gouffre profond, en pleines ténèbres, dans les abîmes.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Sur moi tu fais peser ta colère, s’écrouler toutes tes vagues. (Sélah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Tu as éloigné de moi mes intimes; tu me présentes à eux comme un objet d’horreur: je suis séquestré et ne puis m’évader.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Mes yeux se consument de misère; chaque jour je t’invoque, Seigneur, je tends les mains vers toi.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Est-ce pour les morts que tu fais des miracles? Les ombres se lèveront-elles pour te louer? (Sélah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Célèbre-t-on ta bonté dans la tombe, ta fidélité dans le séjour de la perdition?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
A-t-on connaissance, dans les ténèbres, de tes merveilles, de ta justice dans le pays de l’oubli?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
Mais moi, c’est vers toi, ô Eternel, que je crie; dès le matin, ma prière va au-devant de toi.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Pourquoi, Seigneur, délaisses-tu mon âme, me dérobes-tu ta face?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Je suis pauvre et sans souffle dès l’enfance; je porte le poids de tes terreurs, je suis plein de trouble.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Sur moi tes colères ont passé, tes épouvantes m’ont anéanti.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
Elles m’enveloppent sans relâche comme les flots; ensemble, elles me cernent de toutes parts.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Tu as éloigné de moi amis et compagnons; mes intimes sont invisibles comme les ténèbres.
