Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
The song of salm, to the sones of Chore, to victorie on Mahalat, for to answere, the lernyng of Heman Ezraite. Lord God of myn helthe; Y criede in dai and nyyt bifore thee.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Mi preier entre bifore thi siyt; bowe doun thin eere to my preier.
For my soule is fillid with yuels; and my lijf neiyede to helle. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I am gessid with hem that goon doun in to the lake; Y am maad as a man with outen help,
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
and fre among deed men. As men woundid slepinge in sepulcris, of whiche men noon is myndeful aftir; and thei ben put awei fro thin hond.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Thei han put me in the lower lake; in derke places, and in the schadewe of deth.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Thi strong veniaunce is confermed on me; and thou hast brouyt in alle thi wawis on me.
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Thou hast maad fer fro me my knowun; thei han set me abhomynacioun to hem silf. I am takun, and Y yede not out;
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
myn iyen weren sijk for pouert. Lord, Y criede to thee; al dai Y spredde abrood myn hondis to thee.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Whethir thou schalt do merueils to deed men; ether leechis schulen reise, and thei schulen knouleche to thee?
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Whether ony man in sepulcre schal telle thi merci; and thi treuthe in perdicioun?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Whether thi merueilis schulen be knowun in derknessis; and thi riytfulnesse in the lond of foryetyng?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
And, Lord, Y criede to thee; and erli my preier schal bifor come to thee.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Lord, whi puttist thou awei my preier; turnest awei thi face fro me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
I am pore, and in traueils fro my yongthe; sotheli Y am enhaunsid, and Y am maad low, and disturblid.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Thi wraththis passiden on me; and thi dredis disturbliden me.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
Thei cumpassiden me as watir al dai; thei cumpassiden me togidere.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Thou madist fer fro me a frend and neiybore; and my knowun fro wretchidnesse.
