Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
A Song. A Psalm by the sons of Korah. For the Chief Musician. To the tune of “The Suffering of Affliction.” A contemplation by Heman, the Ezrahite. LORD, the God of my salvation, I have cried day and night before you.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Let my prayer enter into your presence. Turn your ear to my cry.
For my soul is full of troubles. My life draws near to Sheol. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I am counted among those who go down into the pit. I am like a man who has no help,
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
set apart among the dead, like the slain who lie in the grave, whom you remember no more. They are cut off from your hand.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
You have laid me in the lowest pit, in the darkest depths.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Your wrath lies heavily on me. You have afflicted me with all your waves. (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
You have taken my friends from me. You have made me an abomination to them. I am confined, and I can’t escape.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
My eyes are dim from grief. I have called on you daily, LORD. I have spread out my hands to you.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Do you show wonders to the dead? Do the departed spirits rise up and praise you? (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Is your loving kindness declared in the grave? Or your faithfulness in Destruction?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Are your wonders made known in the dark? Or your righteousness in the land of forgetfulness?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
But to you, LORD, I have cried. In the morning, my prayer comes before you.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
LORD, why do you reject my soul? Why do you hide your face from me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
I am afflicted and ready to die from my youth up. While I suffer your terrors, I am distracted.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Your fierce wrath has gone over me. Your terrors have cut me off.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
They came around me like water all day long. They completely engulfed me.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
You have put lover and friend far from me, and my friends into darkness.
