Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
A Song [or] Psalm for the sons of Korah, to the chief Musician upon Mahalath Leannoth, Maschil of Heman the Ezrahite. O LORD God of my salvation, I have cried day [and] night before thee:
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Let my prayer come before thee: incline thy ear to my cry;
For my soul is full of troubles: and my life draweth nigh to the grave. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I am counted with them that go down into the pit: I am as a man [that hath] no strength:
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Free among the dead, like the slain that lie in the grave, whom thou rememberest no more: and they are cut off from thy hand.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Thou hast laid me in the lowest pit, in darkness, in the deeps.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Thy wrath lieth hard upon me, and thou hast afflicted [me] with all thy waves. (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Thou hast put away my acquaintance far from me; thou hast made me an abomination to them: [I am] shut up, and I cannot come forth.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
My eye mourneth by reason of affliction: LORD, I have called daily upon thee, I have stretched out my hands to thee.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Wilt thou show wonders to the dead? shall the dead arise [and] praise thee? (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Shall thy loving-kindness be declared in the grave? [or] thy faithfulness in destruction?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Shall thy wonders be known in the dark? and thy righteousness in the land of forgetfulness?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
But to thee have I cried, O LORD; and in the morning shall my prayer come before thee.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
LORD, why castest thou off my soul? [why] hidest thou thy face from me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
I [am] afflicted and ready to die from [my] youth up: [while] I suffer thy terrors I am distracted.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Thy fierce wrath goeth over me; thy terrors have cut me off.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
They came around me daily like water; they encompassed me together.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Lover and friend hast thou put far from me, [and] my acquaintance into darkness.
