Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
Yahweh God, you who rescues me, all during each day I call out [to you] to help me, and I cry out to you during each night also.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Listen [IDM] to my prayer [DOU], while I cry out to you [for help]!
I have experienced many troubles/difficulties, and I am about to die [MTY] and go where dead people are. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Because I have no more strength, [other people also] consider that I will soon die.
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
I am like a corpse that has been abandoned; I am like dead people who lie in their graves, people who have been completely forgotten, because you do not take care of them any more.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
[It is as though] you have thrown me into a deep, dark pit, into a place where they throw corpses.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
[It seems like] you are very angry with me, and [it is as though] you have crushed me like [ocean] waves [crash down on people] [MET].
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
You have caused my friends to (avoid/stay away from) me; I have become repulsive to them. [It is as though] I am in a prison and cannot escape.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
My eyes cannot see well because I cry very much. Yahweh, every day I call out to you [to help me]; I lift up my hands to you [while I pray].
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
You certainly do not [RHQ] perform miracles for dead people! Their spirits do not [RHQ] arise to praise you!
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Corpses in the grave certainly do not tell about your faithfully loving us [RHQ], and in the place where people are finally destroyed, no one tells about what you faithfully [do for us] [RHQ].
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
No one in the deep dark pit ever sees the miracles that you perform [RHQ], and no one in the place where people have been completely forgotten tells about your being good to us.
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
But [as for me], Yahweh, I cry out to you [to help me]; each morning I pray to you.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Yahweh, why do you reject me [RHQ]? Why do you turn away from me [RHQ]?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
All the time since I was young, I have suffered and have often almost died; I am (in despair/very discouraged) because of enduring the terrible things that you have done to me.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
[I feel that] you have crushed me because of your being angry with me; the terrible things that you are doing to me are almost destroying me.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
[I feel as though] they surround me like a flood [SIM]; they are (closing in on/crushing) me from all sides.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
You have caused [even] my friends and others whom I love to avoid me, and [it is as though] the only friend that I have is darkness.
