< Psaltaren 88 >
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
A Song, a Melody. For the Sons of Korah. To the Chief Musician. On "Mahalath." For alternate Song. An Instructive Psalm. By Heman the Ezrahite. O Yahweh, God of my salvation, By day, have I made outcry, In the night, [also] before thee.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Let my prayer, come into thy presence, Bow down thine ear to my loud cry.
3 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol )
For my soul, is sated with misfortunes, And, my life—unto Hades, hath drawn near; (Sheol )
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I am counted with them who descend into the pit, I have become as a man that is without help;
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Among the dead, is my couch, —Like the slain that lie in the grave, Where thou rememberest them no more, Yea, they, from thy hand, are cut off;
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Thou hast laid me, In the lowest pit, In dark places, In the deeps:
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Upon me, hath rested thine indignation, And, with all thy breakers, hast thou caused affliction. (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Thou hast far removed mine acquaintances from me, —Thou hast made me an abomination unto them, Shut up, and I cannot go forth!
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Mine eye, hath dimmed through affliction; I have called upon thee, O Yahweh, all day long, I have spread out, unto thee, my hands.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
For the dead, wilt thou perform a wonder? Or shall, the shades, arising, give thee thanks? (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Shall Thy lovingkindness be recounted in the grave? Thy faithfulness, in destruction?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Shall any wonder of thine, be known in the dark? Or, thy righteousness, in the land of forgetfulness?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
But, I, unto thee, O Yahweh, have cried for help, And, in the morning, my prayer will confront thee!
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Wherefore, O Yahweh, shouldst thou reject my soul? shouldst thou hide thy face from me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Afflicted have I been, and dying, from youth, I have borne the terror of thee—I shall be distracted!
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Over me, have passed thy bursts of burning anger, The alarms of thee have put an end to me;
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
They have surrounded me like waters, all the day, They have come circling against me together:
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Thou hast far removed from me, lover and friend, Mine acquaintances, are in darkness.