Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
O YHWH Elohim of my salvation, I have cried day and night before thee:
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Let my prayer come before thee: incline thine ear unto my cry;
For my soul is full of troubles: and my life draweth nigh unto the grave. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I am counted with them that go down into the pit: I am as a man that hath no strength:
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Free among the dead, like the slain that lie in the grave, whom thou rememberest no more: and they are cut off from thy hand.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Thou hast laid me in the lowest pit, in darkness, in the deeps.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Thy wrath lieth hard upon me, and thou hast afflicted me with all thy waves. (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Thou hast put away mine acquaintance far from me; thou hast made me an abomination unto them: I am shut up, and I cannot come forth.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Mine eye mourneth by reason of affliction: YHWH, I have called daily upon thee, I have stretched out my hands unto thee.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Wilt thou shew wonders to the dead? shall the dead arise and praise thee? (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Shall thy lovingkindness be declared in the grave? or thy faithfulness in destruction?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Shall thy wonders be known in the dark? and thy righteousness in the land of forgetfulness?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
But unto thee have I cried, O YHWH; and in the morning shall my prayer prevent thee.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
YHWH, why castest thou off my soul? why hidest thou thy face from me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
I am afflicted and ready to die from my youth up: while I suffer thy terrors I am distracted.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Thy fierce wrath goeth over me; thy terrors have cut me off.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
They came round about me daily like water; they compassed me about together.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Lover and friend hast thou put far from me, and mine acquaintance into darkness.
