Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
A song or Psalme of Heman the Ezrahite to give instruction, committed to the sonnes of Korah for him that excelleth upon Malath Leannoth. O Lord God of my saluation, I cry day and night before thee.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Let my prayer enter into thy presence: incline thine eare vnto my cry.
For my soule is filled with euils, and my life draweth neere to the graue. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I am counted among them that go downe vnto the pit, and am as a man without strength:
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Free among the dead, like the slaine lying in the graue, whome thou remembrest no more, and they are cut off from thine hand.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Thou hast layde me in the lowest pit, in darkenes, and in the deepe.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Thine indignation lyeth vpon me, and thou hast vexed me with all thy waues. (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Thou hast put away mine acquaintance farre from me, and made mee to be abhorred of them: I am shut vp, and cannot get foorth.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Mine eye is sorowfull through mine affliction: Lord, I call dayly vpon thee: I stretch out mine hands vnto thee.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Wilt thou shewe a miracle to the dead? or shall the dead rise and prayse thee? (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Shall thy louing kindenes be declared in the graue? or thy faithfulnes in destruction?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Shall thy wonderous workes be knowen in the darke? and thy righteousnes in the land of obliuion?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
But vnto thee haue I cryed, O Lord, and early shall my prayer come before thee.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Lord, why doest thou reiect my soule, and hidest thy face from me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
I am afflicted and at the point of death: from my youth I suffer thy terrours, doubting of my life.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Thine indignations goe ouer me, and thy feare hath cut me off.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
They came round about me dayly like water, and compassed me together.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
My louers and friends hast thou put away from me, and mine acquaintance hid themselues.
