Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
A song. A psalm of the descendants of Korah. For the music director. To the tune “Mahalath Leannoth.” A maskil by Heman the Ezrahite Lord, God of my salvation, I cry out to you day and night.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Please listen to my prayer; hear my words as I plead with you.
My life is full of troubles, and my death is approaching. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I'm counted among the dying; a man with no strength.
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
I am abandoned among the dead, lying like a corpse in the grave, forgotten and beyond your care.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
You have placed me in a deep pit, in the depths of darkness.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Your hostility crushes me; you are drowning me under your crashing waves. (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
You have made my friends avoid me by making me look repulsive to them. I'm trapped, I can't go out.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
I've cried my eyes out begging you every day for your help, Lord, holding out my hands to you.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Do you do miracles among the dead? Do the dead stand up to praise you? (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Your faithful love—is it mentioned in the grave? Your trustworthiness—is it discussed in the place of destruction?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Are the wonderful things you do known in the darkness? Is your goodness known in the land of forgetfulness?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
But I cry out to you for help; every morning I pray to you.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Lord, why do you reject me? Why do you turn away from me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
I have been sick since I was young, often at death's door. I have had to bear the terrible things you've done to me. I'm in despair!
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Your anger has overcome me; the terrible things you do have destroyed me.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
They surround me all the time like floodwaters, swallowing me up.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
You have made my family and friends avoid me. Darkness is my only friend.
