Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
A Song, a Psalm for the sons of Korah. To the chief Musician. Upon Mahalath Leannoth. An instruction. Of Heman the Ezrahite. Jehovah, God of my salvation, I have cried by day [and] in the night before thee.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Let my prayer come before thee; incline thine ear unto my cry.
For my soul is full of troubles, and my life draweth nigh to Sheol. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I am reckoned with them that go down into the pit; I am as a man that hath no strength:
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Prostrate among the dead, like the slain that lie in the grave; whom thou rememberest no more, and who are cut off from thy hand.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Thou hast laid me in the lowest pit, in dark places, in the deeps.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Thy fury lieth hard upon me, and thou hast afflicted [me] with all thy waves. (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Thou hast put my familiar friends far from me; thou hast made me an abomination unto them: I am shut up, and I cannot come forth.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Mine eye consumeth by reason of affliction. Upon thee, Jehovah, have I called every day; I have stretched out my hands unto thee.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Wilt thou do wonders to the dead? shall the shades arise and praise thee? (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Shall thy loving-kindness be declared in the grave? thy faithfulness in Destruction?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Shall thy wonders be known in the dark? and thy righteousness in the land of forgetfulness?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
But as for me, Jehovah, I cry unto thee, and in the morning my prayer cometh before thee.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Why, O Jehovah, castest thou off my soul? [why] hidest thou thy face from me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
I am afflicted and expiring from my youth up; I suffer thy terrors, [and] I am distracted.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Thy fierce anger hath gone over me; thy terrors have brought me to nought:
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
They have surrounded me all the day like water; they have compassed me about together.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Lover and associate hast thou put far from me: my familiar friends are darkness.
