Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
A song. A Psalm of the sons of Korah. For the choirmaster. According to Mahalath Leannoth. A Maskil of Heman the Ezrahite. O LORD, the God of my salvation, day and night I cry out before You.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
May my prayer come before You; incline Your ear to my cry.
For my soul is full of troubles, and my life draws near to Sheol. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I am counted among those descending to the Pit. I am like a man without strength.
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
I am forsaken among the dead, like the slain who lie in the grave, whom You remember no more, who are cut off from Your care.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
You have laid me in the lowest Pit, in the darkest of the depths.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Your wrath weighs heavily upon me; all Your waves have submerged me.
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
You have removed my friends from me; You have made me repulsive to them; I am confined and cannot escape.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
My eyes grow dim with grief. I call to You daily, O LORD; I spread out my hands to You.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Do You work wonders for the dead? Do departed spirits rise up to praise You?
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Can Your loving devotion be proclaimed in the grave, Your faithfulness in Abaddon?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Will Your wonders be known in the darkness, or Your righteousness in the land of oblivion?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
But to You, O LORD, I cry for help; in the morning my prayer comes before You.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Why, O LORD, do You reject me? Why do You hide Your face from me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
From my youth I was afflicted and near death. I have borne Your terrors; I am in despair.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Your wrath has swept over me; Your terrors have destroyed me.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
All day long they engulf me like water; they enclose me on every side.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
You have removed my beloved and my friend; darkness is my closest companion.
