Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
O Jehovah, the God of my salvation, I have cried day and night before thee.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Let my prayer enter into thy presence. Incline thine ear to my cry.
For my soul is full of troubles, and my life draws near to Sheol. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I am reckoned with those who go down into the pit. I am as a man who has no help,
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
cast off among the dead, like the slain who lie in the grave, whom thou remember no more, and they are cut off from thy hand.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Thou have laid me in the lowest pit, in dark places, in the deeps.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Thy wrath lays hard upon me, and thou have afflicted me with all thy waves. (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Thou have put my acquaintances far from me. Thou have made me an abomination to them. I am shut up, and I cannot come forth.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
My eye wastes away because of affliction. I have called daily upon thee, O Jehovah, I have spread forth my hands to thee.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Will thou show wonders to the dead? Shall those who are deceased arise and praise thee? (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Shall thy loving kindness be declared in the grave, or thy faithfulness in destruction?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Shall thy wonders be known in the dark, and thy righteousness in the land of forgetfulness?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
But to thee, O Jehovah, I have cried, and in the morning my prayer shall come before thee.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Jehovah, why do thou cast off my soul? Why do thou hide thy face from me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
I am afflicted and ready to die from my youth up. While I suffer thy terrors I am confounded.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Thy fierce wrath has gone over me. Thy terrors have cut me off.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
They came round about me like water all the day long. They encompassed me around together.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Thou have put beloved and friend far from me, and my acquaintances into darkness.
