< Psaltaren 86 >
1 En bön av David. HERRE, böj till mig ditt öra och svara mig, ty jag är betryckt och fattig.
Dāvida lūgšana. Kungs, atgriez Savas ausis, paklausi mani, jo es esmu bēdīgs un nabags.
2 Bevara min själ, ty jag är from; du min Gud, fräls din tjänare, som förtröstar på dig.
Pasargi manu dvēseli, jo es esmu bezvainīgs; palīdz, mans Dievs, Savam kalpam, kas uz Tevi paļaujas.
3 Var mig nådig, o Herre, ty hela dagen ropar jag till dig.
Esi man žēlīgs, ak Kungs! jo es saucu uz Tevi cauru dienu.
4 Gläd din tjänares själ, ty till dig, Herre, upplyfter jag min själ.
Iepriecini Sava kalpa dvēseli, jo mana dvēsele, Kungs, nesās uz Tevi.
5 Ty du, o Herre, är god och förlåtande och stor i nåd mot alla som åkalla dig.
Jo Tu, Kungs, esi labs, un piedod labprāt no lielas žēlastības visiem, kas Tevi piesauc.
6 Lyssna, HERRE, till mitt bedjande, och akta på mina böners ljud.
Kungs, klausies uz manu lūgšanu un ņem vērā manas piesaukšanas balsi.
7 På min nöds dag åkallar jag dig, ty du skall svara mig.
Bēdu laikā es Tevi piesaucu, jo Tu mani paklausi.
8 Ingen är dig lik bland gudarna, Herre, och intet är såsom dina verk.
Neviens starp tiem dieviem nav kā Tu, Kungs, un tā nav nekas kā Tavi darbi.
9 Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inför dig, Herre, och skola ära ditt namn.
Visas tautas, Kungs, ko Tu esi radījis, nāks un pielūgs Tavā priekšā, un godās Tavu vārdu.
10 Ty du är stor, och du gör stora under; du allena är Gud.
Jo Tu esi liels un dari brīnumus, Tu esi Dievs, Tu vien.
11 Visa mig, HERRE, din väg; jag vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid det ena att jag fruktar ditt namn.
Māci man, Kungs, Tavu ceļu, es staigāšu iekš Tavas patiesības; valdi manu sirdi pie tā viena, Tavu vārdu bīties.
12 Då vill jag tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hjärta och ära ditt namn evinnerligen;
Kungs, mans Dievs, es Tevi slavēšu no visas sirds, un godāšu Tavu vārdu mūžīgi.
13 ty din nåd är stor över mig, och du räddar min själ ur dödsrikets djup. (Sheol )
Jo Tava žēlastība ir liela pār mani un Tu manu dvēseli esi atpestījis no tās dziļās elles. (Sheol )
14 Gud, fräcka människor hava rest sig upp mot mig, och våldsverkarnas hop står efter mitt liv; de hava icke dig för ögonen.
Ak Dievs, lepni ļaudis ceļas pret mani un varas darītāju bars meklē manu dvēseli un Tevi netur priekš savām acīm.
15 Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, långmodig och stor i mildhet och trofasthet.
Bet Tu, Dievs Kungs, esi sirds žēlīgs un lēnprātīgs, pacietīgs un no lielas žēlastības un uzticības.
16 Vänd dig till mig och var mig nådig, giv åt din tjänare din makt, och fräls din tjänarinnas son.
Atgriezies pie manis un esi man žēlīgs, dod Savu spēku Savam kalpam, un atpestī Savas kalpones dēlu.
17 Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl; och må de som hata mig se med blygd att du, o HERRE, hjälper mig och tröstar mig.
Dari zīmi pie manis, ka man labi klājās, ka mani nīdētāji to redz un kaunas, ka Tu, Kungs, man palīdzi un mani iepriecini.