Psaltaren 84
1 För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm. Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot!
In finem, Pro torcularibus filiis Core, Psalmus. Quam dilecta tabernacula tua Domine virtutum:
2 Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud.
concupiscit, et deficit anima mea in atria Domini: Cor meum, et caro mea exultaverunt in Deum vivum.
3 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.
Etenim passer invenit sibi domum: et turtur nidum sibi, ubi ponat pullos suos. Altaria tua Domine virtutum: rex meus, et Deus meus.
4 Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. (Sela)
Beati, qui habitant in domo tua Domine: in sæcula sæculorum laudabunt te.
5 Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar.
Beatus vir, cuius est auxilium abs te: ascensiones in corde suo disposuit,
6 När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.
in valle lacrymarum in loco, quem posuit.
7 De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion.
Etenim benedictionem dabit legislator, ibunt de virtute in virtutem: videbitur Deus deorum in Sion.
8 HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. (Sela)
Domine Deus virtutum exaudi orationem meam: auribus percipe Deus Iacob.
9 Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte.
Protector noster aspice Deus: et respice in faciem Christi tui.
10 Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.
Quia melior est dies una in atriis tuis super millia. Elegi abiectus esse in domo Dei mei: magis quam habitare in tabernaculis peccatorum.
11 Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet.
Quia misericordiam, et veritatem diligit Deus: gratiam, et gloriam dabit Dominus.
12 HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig.
Non privabit bonis eos, qui ambulant in innocentia: Domine virtutum, beatus homo, qui sperat in te.
