Psaltaren 83

1 En sång, en psalm av Asaf. Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.

Ko e Hiva pe ko e Saame ʻa ʻAsafi. ‌ʻE ʻOtua, ʻoua naʻa ke fakalongo pē: ʻE ʻOtua, ʻoua naʻa ke taʻeʻafioʻi, pea ʻoua naʻa ke nofo pē.

2 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.

Vakai, ʻoku fakatupu maveuveu ʻe ho ngaahi fili: pea ko kinautolu ʻoku fehiʻa kiate koe kuo nau hiki hake honau ʻulu.

3 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.

Naʻa nau alea fakalilolilo ki hoʻo kakai, pea nau fakakaukau fakataha ki he kakai ʻoku ke maluʻi.

4 De säga: "Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn."

Naʻa nau pehē, “Haʻu, ketau fakaʻauha ʻakinautolu ke ʻoua naʻa toe ui ʻakinautolu ko e puleʻanga; ke ʻoua naʻa kei manatu ki he hingoa ʻo ʻIsileli.”

5 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:

He kuo nau fakakaukau ʻi he loto taha: ʻoku nau fuakava ʻo angatuʻu kiate koe:

6 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,

Ko e ngaahi fale fehikitaki ʻo ʻItomi, mo e kau ʻIsimeʻeli; ʻa Moape, mo e hako ʻo Hekaʻā;

7 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;

‌ʻA Kepale, mo ʻAmoni, mo ʻAmaleki, ko e kau Filisitia mo e kakai ʻo Taia;

8 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)

‌ʻOku fakataha mo kinautolu foki ʻa ʻAsilia: kuo nau tokoni ki he fānau ʻa Lote. (Sila)

9 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,

Fai kiate kinautolu ʻo hangē ko hoʻo fai ki he kau Mitiani; ʻo hangē ko Sisela, mo Sapini, ʻi he vaitafe ʻo Kisoni:

10 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.

‌ʻAia naʻe ʻauha ʻi Enitoa: naʻa nau hoko ʻo hangē ko e kinohaʻa ki he kelekele.

11 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,

Ngaohi honau ngaahi ʻeiki ke hangē ko Olipi, pea tatau mo Siipi: ʻio, ʻa ʻenau houʻeiki kotoa pē ʻo hangē ko Sipaa, mo Salimuna.

12 eftersom de säga: "Guds ängder vilja vi intaga åt oss."

‌ʻAia naʻa nau pehē, “Ketau maʻu ʻae ngaahi fale ʻoe ʻOtua moʻotautolu.”

13 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.

‌ʻE hoku ʻOtua, ke ke ngaohi ʻakinautolu ke hangē ko e teka; ke hangē ko e veve ʻoku vilingia ʻi he matangi.

14 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg

‌ʻO hangē ko e vela ʻoe vao ʻakau ʻi he afi, pea hangē kuo tutu ʻae ngaahi moʻunga ʻe he ulo afi.

15 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.

Ke fakatanga pehē ʻakinautolu ʻaki hoʻo fuʻu taufa, pea fakamanavahēʻi ʻakinautolu ʻaki hoʻo afā.

16 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.

‌ʻE Sihova, fakafonu honau mata ʻi he mā; koeʻuhi kenau kumi ki ho huafa.

17 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.

Tuku kenau puputuʻu mo mamahi ʻo taʻengata; ʻio, tuku ke mā mo ʻauha ʻakinautolu.

18 Och må de förnimma att du allena bär namnet "HERREN", den Högste över hela jorden.

Koeʻuhi ke ʻilo ʻe he kakai ko koe, ko ho huafa ʻoʻou ko Sihova, ko e Fungani Māʻolunga ʻi māmani kotoa pē.