Psaltaren 83
1 En sång, en psalm av Asaf. Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
Pesem in psalm Asafu. O Bog, ne molči, ne delaj se gluhega, in ne mirúj, o Bog mogočni!
2 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
Ker glej, neprijatelji tvoji ropotajo, in sovražniki tvoji dvigujejo glavo.
3 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
Zoper ljudstvo tvoje prekanjeno delajo naklep; in posvetujejo se zoper skrite tvoje.
4 De säga: "Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn."
Rekoč: Dejte, potrebimo jih, da ne bodejo narod, da se ne bode več imenovalo ime Izraelovo.
5 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
Ker naklep so storili z enakimi srci; zoper tebe so sklenili zavezo.
6 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
Šatori Idumejcev in Izmaeličanov, Moabljani in Agarenci;
7 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
Gebaljani in Amonjani in Amalečani; Palestinjani s Tira prebivalci.
8 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
Tudi Asirijan se jim je pridružil; roka so sinovom Lotovim.
9 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
Stóri jim kakor Madijanom, kakor Sisaru, kakor Jabinu ob potoku Kisonu,
10 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
Ki so bili pokončani pri Endoru; postali so zemlje gnoj.
11 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
Naredi njih plemenitnike same kakor Oreba, in kakor Zeba; kakor Zebaha in Salmuna vse njih poglavarje,
12 eftersom de säga: "Guds ängder vilja vi intaga åt oss."
Kateri pravijo: Pridobimo prebivališča Božja.
13 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
Bog moj, naredi jih kakor kolo, kakor pleve pred vetrom.
14 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
Kakor ogenj požiga gozd, in kakor plamen vnema gore,
15 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
Tako jih pódi z viharjem svojim; in z vrtincem svojim jih preplaši.
16 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
Sè sramoto napolni njih obličje; da se bode iskalo ime tvoje, o Gospod.
17 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
Rudečica naj jih oblije, in zbegajo naj se večno; sramujejo se naj in poginejo;
18 Och må de förnimma att du allena bär namnet "HERREN", den Högste över hela jorden.
Da se spozná, da si ti, kateremu edinemu je ime Gospod, vzvišen nad vesoljno zemljo.
