Psaltaren 83
1 En sång, en psalm av Asaf. Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
Ein Gesang, ein Lied, von Asaph. Gott, sei nicht still! Schweig nicht! Bleib nicht so ruhig, Gott!
2 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
Denn siehe, Deine Feinde sind geschäftig; das Haupt erheben Deine Hasser.
3 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
Sie halten, Deinem Volk zuwider, listig Rat, beraten gegen Deine Schutzbefohlenen.
4 De säga: "Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn."
Sie sprechen: "Auf, wir wollen sie als Volk vernichten. Nie werde mehr des Namen Israels gedacht!"
5 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
Einmütig halten Rat und schließen gegen Dich ein Bündnis
6 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
Edoms und Ismaels Gezelte, Moabs und die der Agarener,
7 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
Gebal, Ammon und Amalek, Philisterland und Tyrier.
8 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
Auch Assur schließt sich ihnen an; sie leihen ihren Arm den Söhnen Lots. (Sela)
9 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
Behandle sie wie Midian, wie Sisara, wie Jabin an dem Kisonsbach!
10 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
Zu Endor wurden sie vertilgt; sie wurden Dünger für das Ackerfeld.
11 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
Tu ihren Edlen wie Oreb und Zeeb, wie Zeba und Salmunna, allen ihren Fürsten!
12 eftersom de säga: "Guds ängder vilja vi intaga åt oss."
Sie sprechen: "Lasset Gottes Auen uns erobern!"
13 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
Mein Gott! Mach sie dem Wirbellaube gleich, den Stoppeln vor dem Winde!
14 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
Wie Feuer, das den Wald verzehrt, wie Flammen, Berge sengend,
15 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
jag ihnen nach mit Deinem Wetter! Und schreckt sie mit Deinem Sturme!
16 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
Füll an ihr Angesicht mit Schmach, auf daß sie Deinen Namen fürchten, Herr!
17 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
Sie sollen schämen sich, für immerdar verwirrt, mit Schanden untergehen!
18 Och må de förnimma att du allena bär namnet "HERREN", den Högste över hela jorden.
Dann merken sie, daß Du mit Deinem Namen heißest
