Psaltaren 83
1 En sång, en psalm av Asaf. Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
Ein Lied. Ein Psalm Asafs.
2 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
Elohim, schaue nicht ruhig zu, / Schweige doch nicht und raste nicht, Gott!
3 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
Denn sieh, deine Feinde toben, / Und deine Hasser erheben das Haupt.
4 De säga: "Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn."
Wider dein Volk ersinnen sie listigen Anschlag, / Beraten sich gegen die, die du bewahrst.
5 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
"Auf", sagen sie, "laßt uns als Volk sie vernichten, / Daß Israels Name für immer verschwinde!"
6 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
Denn einmütig haben sie sich beraten, / Wider dich einen Bund geschlossen:
7 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
Edoms Zelte, die Ismaeliter, / Moab und die Hagriter,
8 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
Gebâl und Ammon und Amalek, / Die Philister samt denen zu Tyrus.
9 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
Auch Assur hat sich zu ihnen gesellt, / Es leiht seinen Arm den Söhnen Lots. (Sela)
10 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
Tu ihnen so wie Midian, / Wie Sisera, wie Jabin am Bache Kison!
11 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
Sie wurden bei Endor vertilgt, / Wurden Dünger auf Ackerland.
12 eftersom de säga: "Guds ängder vilja vi intaga åt oss."
Ihre Edlen mache wie Oreb und Seeb, / wie Sébach und Zalmúnna all ihre Fürsten,
13 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
Weil sie gesprochen: "Wir wollen für uns / Einnehmen die Auen Gottes."
14 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
Mein Gott, mache sie wie Laub, / Wie Stoppeln, die der Wind wegtreibt,
15 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
Wie Feuer, das einen Wald verbrennt, / Wie die Flamme, die Berge entzündet!
16 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
Verfolge sie so mit deinem Sturm, / Und mit deiner Windsbraut schrecke sie!
17 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
Mach ihr Antlitz voll Schmach, / Damit sie nach deinem Namen fragen, o Jahwe!
18 Och må de förnimma att du allena bär namnet "HERREN", den Högste över hela jorden.
Sie sollen zuschanden werden, erschrecken für immer, / Erröten vor Scham und vergehen! Dann laß sie erkennen, daß du, des Name Jahwe heißt, / Allein der Höchste bist auf der ganzen Erde.
