< Psaltaren 83 >
1 En sång, en psalm av Asaf. Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
A SONG. A PSALM OF ASAPH. O God, let there be no silence to You, Do not be silent, nor be quiet, O God.
2 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
For behold, Your enemies roar, And those hating You have lifted up the head,
3 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
They take crafty counsel against Your people, And consult against Your hidden ones.
4 De säga: "Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn."
They have said, “Come, and we cut them off from [being] a nation, And the name of Israel is not remembered anymore.”
5 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
For they consulted in heart together, They make a covenant against You,
6 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
Tents of Edom, and Ishmaelites, Moab, and the Hagarenes,
7 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
Gebal, and Ammon, and Amalek, Philistia with inhabitants of Tyre,
8 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
Asshur is also joined with them, They have been an arm to sons of Lot. (Selah)
9 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
Do to them as Midian, As Sisera, as Jabin, at the Brook of Kishon.
10 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
They were destroyed at Endor, They were dung for the ground!
11 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
Make their nobles as Oreb and as Zeeb, And as Zebah and Zalmunna—all their princes,
12 eftersom de säga: "Guds ängder vilja vi intaga åt oss."
Who have said, “Let us occupy the pastures of God for ourselves.”
13 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
O my God, make them as a rolling thing, As stubble before wind.
14 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
As a fire burns a forest, And as a flame sets hills on fire,
15 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
So You pursue them with Your whirlwind, And trouble them with Your windstorm.
16 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
Fill their faces [with] shame, And they seek Your Name, O YHWH.
17 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
They are ashamed and troubled forever, Indeed, they are confounded and lost.
18 Och må de förnimma att du allena bär namnet "HERREN", den Högste över hela jorden.
And they know that You—Your Name [is] YHWH—By Yourself [are] the Most High over all the earth!