Psaltaren 83
1 En sång, en psalm av Asaf. Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
“A song or psalm of Assaph.” O God, take no rest for thyself: be not silent and keep not still, O God!
2 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
For, lo, thy enemies make a tumult, and they that hate thee have lifted up their head.
3 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
Against thy people they take crafty secret device, and they consult against those whom thou protectest.
4 De säga: "Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn."
They have said, Come, and let us cut them off from being a nation; and the name of Israel shall be remembered no more.
5 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
For they have consulted cordially together; against thee they make a covenant:
6 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
The tents of Edom, and the Ishmaelites: Moab, and the Hagarenes;
7 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
Gebal, and 'Ammon, and 'Amalek; the Philistines with the inhabitants of Tyre;
8 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
Also Asshur is joined with them; they have become an arm unto the children of Lot. (Selah)
9 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
Do unto them as [unto] Midian; as to Sissera, as to Jabin, at the brook Kishon:
10 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
Who were annihilated at 'En-dor; they became as dung for the ground.
11 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
Render them, their nobles, like 'Oreb, and like Zeeb; yea, like Zebach and like Zalmunna' all their princes;
12 eftersom de säga: "Guds ängder vilja vi intaga åt oss."
Who said, Let us conquer for ourselves the dwellings of God,
13 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
O my God, render them like the thistle-down, like stubble before the wind.
14 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
As the fire burneth up a forest, and as the flame setteth the mountains on fire:
15 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
So pursue them with thy storm, and with thy whirlwind do thou terrify them.
16 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
Fill their faces with shame, that they may seek thy name, O Lord!
17 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
Let them be made ashamed and terrified for ever and aye; yea, let them be put to the blush and perish:
18 Och må de förnimma att du allena bär namnet "HERREN", den Högste över hela jorden.
That they may know that thou, whose name is the Eternal, art by thyself alone, the Most High over all the earth.
