Psaltaren 83
1 En sång, en psalm av Asaf. Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
Een lied; een psalm van Asaf. O God, houd U niet stil, Niet rustig en werkeloos, o God!
2 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
Want zie, uw vijanden razen, En uw haters steken hun hoofden omhoog.
3 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
Ze smeden listige plannen tegen uw volk, En spannen tegen uw beschermelingen samen:
4 De säga: "Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn."
"Komt, laat ons ze uitroeien uit de rij van de volken, Zodat men zelfs Israëls naam niet meer noemt!"
5 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
Ja, eensgezind hebben ze samengezworen, En een verbond gesloten tegen U:
6 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
De tenten van Edom en van de Jisjmaëlieten, Van Moab en de zonen van Hagar.
7 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
En Gebal, Ammon en Amalek, Filistea met de bewoners van Tyrus,
8 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
Zelfs Assjoer sluit zich bij hen aan, En leent zijn arm aan de zonen van Lot.
9 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
Doe met hen als met Midjan, Als met Sisera en Jabin bij de beek Kisjon,
10 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
Die bij En-Dor werden vernietigd, En tot mest voor het veld zijn gemaakt.
11 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
Zet het hun vorsten betaald als Oreb en Zeëb, Als Zébach en Salmoenna,
12 eftersom de säga: "Guds ängder vilja vi intaga åt oss."
Met al hun groten, die zeggen: Laat ons het land van God gaan bezetten!
13 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
Maak ze aan dwarrelende blaren gelijk, o mijn God, En aan kaf voor de wind!
14 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
En zoals het vuur de bossen verteert, De vlammen de bergen verzengen:
15 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
Zo moogt Gij hen met uw stormwind vervolgen, In verwarring brengen door uw orkaan!
16 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
Bedek met smaad hun gelaat, Opdat ze uw Naam mogen eren, o Jahweh;
17 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
Laat ze beschaamd staan en verbijsterd voor eeuwig, En in schande vergaan!
18 Och må de förnimma att du allena bär namnet "HERREN", den Högste över hela jorden.
Dan zullen zij weten, dat "Jahweh" uw Naam is; Dat Gij de Allerhoogste zijt op heel de aarde, Gij alleen!
