< Psaltaren 82 >

1 En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom:
Mijohañe am-pivo­rim-panalolahy t’i Andrianañahare; mizaka añivom-pizaka eo.
2 "Huru länge skolen I döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? (Sela)
Pak’ombia ty mbe izakà’ areo ami’ty tsy hiti’e, hañonjonañe o tsivokatseo? Selà
3 Skaffen den arme och faderlöse rätt, given den betryckte och torftige rättvisa.
Meo tò o rarakeo naho o bode-raeo; tohaño ty zo’ o poie’eo naho o misotrio.
4 Befrien den arme och fattige, rädden honom från de ogudaktigas hand.
Hahao o mahàtrao naho o malorèo; avotsoro am-pità’ o lo-tserekeo.
5 Men de veta intet och hava intet förstånd, de vandra i mörker; jordens alla grundvalar vackla.
Tsy mahilala iereo, naho tsy mahafohiñe, mirere­rere añ’ieñe ao avao; fa naveve iaby o faha’ ty tane toio.
6 Jag har väl sagt att I ären gudar och allasammans den Högstes söner;
Nanao ty hoe iraho: Mpizaka nahareo songa anak’ i Andindimoneñey.
7 men I måsten dock dö, såsom människor dö, och falla, likaväl som var furste faller."
Fe hikoromake hoe ondaty avao, hikorovoke manahake ty raike amo roandriañeo.
8 Ja, stå upp, o Gud; håll dom över jorden, ty med arvsrätt råder du över alla folk.
Miongaha, ry Andrianañahare, zakao ty tane toy, fa kila ho lovae’o o fifeheañeo.

< Psaltaren 82 >