Psaltaren 82

1 En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom:

١ مَزْمُورٌ لِآسَافَ ٱللهُ قَائِمٌ فِي مَجْمَعِ ٱللهِ. فِي وَسْطِ ٱلْآلِهَةِ يَقْضِي:

2 "Huru länge skolen I döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? (Sela)

٢ «حَتَّى مَتَى تَقْضُونَ جَوْرًا وَتَرْفَعُونَ وُجُوهَ ٱلْأَشْرَارِ؟ سِلَاهْ.

3 Skaffen den arme och faderlöse rätt, given den betryckte och torftige rättvisa.

٣ اِقْضُوا لِلذَّلِيلِ وَلِلْيَتِيمِ. أَنْصِفُوا ٱلْمِسْكِينَ وَٱلْبَائِسَ.

4 Befrien den arme och fattige, rädden honom från de ogudaktigas hand.

٤ نَجُّوا ٱلْمِسْكِينَ وَٱلْفَقِيرَ. مِنْ يَدِ ٱلْأَشْرَارِ أَنْقِذُوا.

5 Men de veta intet och hava intet förstånd, de vandra i mörker; jordens alla grundvalar vackla.

٥ «لَا يَعْلَمُونَ وَلَا يَفْهَمُونَ. فِي ٱلظُّلْمَةِ يَتَمَشَّوْنَ. تَتَزَعْزَعُ كُلُّ أُسُسِ ٱلْأَرْضِ.

6 Jag har väl sagt att I ären gudar och allasammans den Högstes söner;

٦ أَنَا قُلْتُ: إِنَّكُمْ آلِهَةٌ وَبَنُو ٱلْعَلِيِّ كُلُّكُمْ.

7 men I måsten dock dö, såsom människor dö, och falla, likaväl som var furste faller."

٧ لَكِنْ مِثْلَ ٱلنَّاسِ تَمُوتُونَ وَكَأَحَدِ ٱلرُّؤَسَاءِ تَسْقُطُونَ».

8 Ja, stå upp, o Gud; håll dom över jorden, ty med arvsrätt råder du över alla folk.

٨ قُمْ يَا ٱللهُ. دِنِ ٱلْأَرْضَ، لِأَنَّكَ أَنْتَ تَمْتَلِكُ كُلَّ ٱلْأُمَمِ.