Psaltaren 81

1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."

De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»