Psaltaren 81

1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

Canten con gozo a ʼElohim, Fortaleza nuestra. Aclamen con júbilo al ʼElohim de Jacob.

2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

Eleven un canto, batan el pandero, la suave lira y el arpa.

3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

Soplen la corneta en la Nueva Luna en el día de nuestra fiesta,

4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

Porque estatuto es para Israel, Ordenanza del ʼElohim de Jacob.

5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

Lo estableció como testimonio en José Cuando salió de la tierra de Egipto. Escuché un lenguaje que no conocía.

6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

Quité su hombro de debajo de la carga. Sus manos fueron libradas del peso de los cestos.

7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

En la angustia clamaste, Y Yo te rescaté. Te respondí en el secreto del trueno. Te probé junto al agua de Meriba. (Selah)

8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

Escucha, pueblo mío, y te amonestaré. Oh Israel, si me escuchas,

9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

Que no haya en medio de ti ʼelohim extraño, Ni adores algún ʼelohim extranjero.

10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

Yo soy Yavé, Tu ʼElohim, El que te sacó de la tierra de Egipto. ¡Abre tu boca, y Yo la llenaré!

11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

Pero mi pueblo no escuchó mi voz. Israel no me obedeció.

12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

Por eso los entregué a la dureza de su corazón, Para que anduvieran según sus propios designios.

13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

¡Oh, si mi pueblo me escuchara! ¡Que Israel anduviera en mis caminos!

14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

Prontamente Yo sometería a sus enemigos Y volvería mi mano contra sus adversarios.

15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

Los que aborrecen a Yavé se le someterían, Pero su castigo duraría para siempre.

16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."

Pero a ti te sustentaría con lo más fino del trigo Y te saciaría con miel de la roca.