Psaltaren 81

1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

Al maestro de coro. Por el tono de Hagghittoth (los lagares). De Asaf. Regocijémonos delante de Dios, nuestro Auxiliador; aclamad con júbilo al Dios de Jacob.

2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

Entonad himnos al son del címbalo, la cítara armoniosa y el salterio.

3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

Tocad la trompeta en el novilunio y en el plenilunio, nuestro día de fiesta.

4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

Porque esta es ley en Israel, prescripción del Dios de Jacob.

5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

Como rito recordatorio, la impuso Él a José, cuando salió (Él) contra la tierra de Egipto. Oyó entonces (este) lenguaje nunca escuchado:

6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

“Libré sus hombros de la carga, y sus manos dejaron los cestos.

7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

En la tribulación me llamaste, y Yo te saqué; te respondí escondido en la nube tempestuosa, te probé en las aguas de Meribá.

8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

Oye, pueblo mío, quiero amonestarte. ¡Ojalá me escucharas, oh Israel!

9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

No haya en ti ningún otro Dios; no te encorves ante un dios ajeno.

10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

Soy Yo Yahvé el Dios tuyo, que te saqué de la tierra de Egipto. Abre bien tu boca, y Yo la llenaré.

11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

Pero mi pueblo no escuchó mi voz, e Israel no me obedeció.

12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

Por eso los entregué a la dureza de su corazón: a que anduvieran según sus apetitos.

13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

¡Ah, si mi pueblo me oyera! ¡Si Israel siguiera mis caminos!

14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

Cuán pronto humillaría Yo a sus enemigos, y extendería mi mano contra sus adversarios.

15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

Los que odian a Dios le rendirían homenaje, y su destino estaría fijado para siempre.

16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."

Yo le daría a comer la flor del trigo y lo saciaría con miel de la peña.”