Psaltaren 81
1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Til songmeisteren, etter Gittit; av Asaf. Syng med fagnad for Gud, vår styrke! Ropa med gleda for Jakobs Gud!
2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Set i med song, og lat trumma høyrast, den væne cither med harpa!
3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Blås i lur ved nymåne, ved fullmåne på vår høgtidsdag!
4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
For det er ei lov for Israel, ein rett for Jakobs Gud.
5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
Han sette det til eit vitnemål i Josef då han drog ut gjenom Egyptarland. - Eit mål som eg ikkje kjende, høyrde eg:
6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
«Eg løyste hans oksl frå byrdi, hans hender vart frie frå berekorgi.
7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
I trengsla ropa du, og eg fria deg ut, eg svara deg, løynd i toresky, eg prøvde deg ved Meribavatni. (Sela)
8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Høyr, mitt folk, so vil eg vitna for deg! Israel, gjev du vilde høyra på meg!
9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Det skal ikkje finnast nokon annan gud hjå deg, og du skal ikkje tilbeda ein framand gud.
10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Eg er Herren, din Gud, som førde deg upp frå Egyptarland, lat munnen vidt upp, at eg kann fylla honom!
11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
Men folket mitt høyrde ikkje på mi røyst, og Israel vilde ikkje lyda meg.
12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
So let eg deim fara med sitt harde hjarta, at dei kunde ganga i sine eigne råder.
13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
Gjev mitt folk vilde høyra på meg, gjev Israel vilde vandra på mine vegar!
14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
Snart skulde eg då bøygja deira fiendar, eg skulde venda mi hand imot deira motstandarar.
15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
Dei som hatar Herren, skulde høla honom, og deira tid skulde vara æveleg.
16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
Og eg skulde føda honom med den beste kveite, og frå berget skulde eg metta deg med honning.»
